I veckan publicerade Riksrevisionen rapporten Infiltration i staten, som visar att en betydande andel statligt anställda saknar kännedom om rutiner för att motverka infiltration och illojalt beteende.
Vid Kammarkollegiet uppger 39 procent av de svarande i Riksrevisionens enkät att de inte känner till om det finns rutiner, regelverk eller liknande som kan användas för att motverka infiltration och annat illojalt beteende.
Motsvarande andel är 17 procent inom Kriminalvården och 20 procent vid Försvarets materielverk (FMV).
Samtidigt bedömer Riksrevisionen att myndigheternas samlade arbete mot infiltration som helhet inte är effektivt.
Dokument finns – men når inte hela organisationen
Riksrevisionens granskning omfattar Försvarsmakten FMV, Kammarkollegiet och Kriminalvården. Myndigheterna hanterar stora ekonomiska värden, säkerhetskänslig information eller verkar i miljöer med hög exponering mot organiserad brottslighet.
Trots detta visar enkätsvaren att säkerhetsarbetet inte fullt ut är förankrat i organisationerna.
Kammarkollegiet är en av Sveriges äldsta myndigheter och arbetar med tjänster inom bland annat upphandling, kapitalförvaltning, tolkverksamhet och juridik. Kapitalförvaltningen uppgår till över 200 miljarder kronor för kunder som till exempel Allmänna arvsfonden. De offentliga upphandlingarna i den offentliga sektorn uppgick 2024 till 389 miljarder kronor.
Vid Kammarkollegiet svarar 47 procent att rutinerna är väl fungerande. Inom Kriminalvården är motsvarande andel 56 procent och vid FMV 60 procent. Därutöver uppger 14 procent vid Kammarkollegiet, 27 procent inom Kriminalvården och 21 procent vid FMV att rutinerna finns men är svåranvända eller otillräckliga.
Riksrevisionen konstaterar att detta indikerar bristande genomslag: styrning och riktlinjer finns, men kunskapen om dem är inte tillräckligt utbredd.
Kriminalvården mest utsatt enligt personalen
Kriminalvården sticker ut i en annan del av undersökningen.
Där uppger 10 procent av de svarande att de vet att infiltration eller annat illojalt beteende förekommer på arbetsplatsen, och ytterligare 19 procent att de tror att det gör det.
Kriminalvården har återkommande uppmärksammats i medierna efter fall där kriminalvårdare inlett relationer med intagna. SVT rapporterade nyligen om två fall i Örebro som upptäckts inom kort tid. I september 2025 visade Aftonbladets granskning att sådana relationer tycks öka.
Motsvarande siffror är betydligt lägre vid de andra två myndigheterna.
Samtidigt redovisar rapporten att 2,2 procent av Kriminalvårdens anställda haft löneutmätning under den undersökta perioden, vilket motsvarar omkring 400 personer. FMV ligger på 0,1 procent och Kammarkollegiet redovisar inga fall under perioden.
Kriminalvården gör i nuläget ingen skyddsvärdesanalys, vilket Riksrevisionen pekar ut som en brist i myndighetens riskarbete.
Inte främst ett registerproblem
Rapportens registersamkörningar visar samtidigt att personalen vid samtliga tre myndigheter har en väsentligt lägre andel belastningar i brottsregistret än befolkningen i stort.
Riksrevisionens bedömning är därför att bristerna inte i första hand handlar om personalens bakgrund, utan om hur myndigheterna organiserar, följer upp och prioriterar sitt säkerhetsarbete.
FMV bedöms ha kommit längst i att bygga sammanhållna och spårbara processer. Kammarkollegiet har störst utvecklingsbehov, medan Kriminalvården har genomfört flera åtgärder men kvarstår med kritiska brister.
En ledningsfråga
En återkommande slutsats i rapporten är att säkerhetsarbetet inte i tillräcklig grad är integrerat i den dagliga verksamheten eller styrningen av verksamheten.
Riksrevisionen rekommenderar därför myndigheterna att:
- integrera personalsäkerhet i ordinarie lednings- och uppföljningsrutiner,
- säkerställa systematiska och återkommande säkerhetsprövningssamtal,
- samt anpassa säkerhetsarbetet till verksamhetens faktiska risker.
Att upp till fyra av tio anställda på en myndighet inte känner till rutiner mot infiltration pekar enligt Riksrevisionen på att säkerhetsfrågan inte fullt ut har fått genomslag i organisationen.
Rapporten visar att infiltration handlar om mer än säkerhet – det är ytterst en styrningsfråga.
Christel Prinsén
redaktionschef
