Leder minskad fattigdom till lägre kriminalitet? Det har varit ett trätoämne så länge någon kan minnas. Särskilt inom vänstern har man velat tro att ekonomiska bidrag kan förebygga brott.
Det senaste inlägget i debatten kommer från Finland. Där har forskare nu återanvänt ett berömt experiment för att studera effekten på brottsbenägenhet.
För tio år sedan drog Finland hela världens progressiva blickar till sig. I åratal hade det pågått en diskussion om basinkomst och dess eventuella möjligheter att avhjälpa sociala problem. Den finska debatten levde främst inom vänstern men också inom Centerpartiet. När centerledaren Juha Sipilä fick bilda regering beslöt man att genomföra ett storskaligt, nationellt experiment på vetenskaplig grund. Syftet var, enkelt uttryckt, att utröna om morot var bättre än piska inom arbetsmarknadspolitiken och om man kunde minska byråkratin genom generella bidrag.
Under 2017 och 2018 fick 2 000 slumpmässigt utvalda arbetslösa ett fullkomligt kravlöst ekonomiskt bidrag om 560 euro per månad. Kontrollgruppen utgjordes av landets övriga 130 000 arbetslösa, vars bidrag och ersättningar var kopplade till diverse sedvanliga krav på deltagande i aktiviteter och utbildningsprogram.
Det visade sig att förmånstagarnas beteende inte påverkades på något nämnvärt sätt. Efter ett års kravlösa bidrag var arbetslösheten lika långvarig som innan. Efter två år kunde man skönja en blygsam förbättring, men då hade Finland ändrat bidragssystemet i övrigt, så att det lilla uppsvinget inte gick att härleda till experimentet.
Den enda påtagliga effekten av de kravlösa bidragen tycktes ha varit att mottagarna blev något mer nöjda med livet än kontrollgruppen. Gratis pengar ledde till gott humör, alltså.
Nu har forskare utgått från samma experiment för att studera hur pengar påverkar brottsbenägenhet. De 2 000 bidragstagarna har kontrollerats mot polisens misstankeregister och domstolarnas brottsregister.
Studien hittar ingen signifikant effekt på kriminalitet. Inte heller påverkades utsattheten för brott. De ytterst små variationer som kunde noteras låg inom den statistiska felmarginalen. Med andra ord: garanterad inkomst minskade inte brottsbenägenheten.
Man ska akta sig för att dra stora växlar på enskilda studier. De finska resultaten ger ändå en fingervisning. Sambandet mellan fattigdom och kriminalitet är inte vad vänstern har gjort gällande i alla tider.
Det går förstås att hävda att det finska experimentet var för litet eller för kortvarigt för att dra några långtgående politiska slutsatser. Eller att resultaten enbart skulle vara giltiga i rika välfärdsstater. Att det krävs mer forskning.
Men hädanefter får bevisbördan anses ligga på vänstern om den vill införa nya generösa stödsystem för att förebygga brott. Det finns inget som talar för att de fungerar.
Per Gudmundson
journalist och redaktionschef för 100%
