Krönika Socialdemokraterna håller just nu på att testa olika politiska förslag. Sannolikt för att se hur de bär, om de kan locka väljare och ge vänstersidan makten tillbaka i valet 2026.
En av de elva arbetsgrupperna vill att 40-timmarsveckan ska väck. Gruppens ordförande Annika Strandhäll (S) sa i Dagens Nyheter att flera studier visat lovande resultat av att korta arbetstiden. Tiden för återhämtning ökar och balansen mellan arbetsliv och familjeliv blir bättre. Dessutom skulle arbetstidsförkortning öka produktiviteten och minska arbetskraftsbristen.
Risken är dock att detta är hoppfullt glädjekalkylerande.
Visst blir allt fler sjukskrivna på grund av stress nu. Siffrorna slår rekord. Men vad säger att folk plötsligt är stressade på grund av hur många timmar de ska arbeta? Vi har haft 40 timmar som standard sedan 1970, så varför är folk plötsligt så stressade nu? Sjukskrivningarna för stressrelaterad psykisk ohälsa ökat med nära 50 procent de senaste fyra åren, vilket tyder på att det är annat än jobbet som stör.
Jag gissar att det snarare är stressande fritidsaktiviteter, utseendehets, skärmtid eller allmän skörhet som gör att många inte klarar av att hantera livet utan att må dåligt. Vi kan sänka arbetstiden till en timme i veckan och ändå inte lösa problemet.
Mycket tyder på att det dessutom är arbetets utformning och ledarskapet på arbetsplatsen som har störst betydelse. Antalet timmar spelar ingen roll om chefen är en idiot, så att säga. Och om arbetet är tillfredsställande kan anställda jobba över med glädje.
Förra året genomförde tankesmedjan Autonomy i Storbritannien ett test, som visade positiva effekter av kortare arbetstid. 61 företag med nära 3 000 anställda fick under ett halvår testa kortare veckor. De anställda kände mindre ångest, trötthet och sömnproblem. Nästan hälften upplevde visserligen ingen skillnad på sina stressnivåer före och efter studien, men 39 procent tyckte att stressen minskat. 71 procent kände sig mindre utmattade. Hela 95 procent av företagen tyckte att produktiviteten var densamma eller ökade.
Men andra rapporter visar dessvärre på mindre tjusiga resultat. Konjunkturinstitutet, KI, tittade på vad arbetstidsförkortning skulle kosta för tjugo år sen. Man slog fast att tillväxten skulle drabbas svårt. Servicen i skola, vård och omsorg skulle försämras eftersom tidsbortfallet inte skulle ersättas med fler anställda. Produktiviteten skulle inte förändras, och arbetslösheten inte minska.
När Vänsterpartiet räknade på effekterna av 6 timmars arbetsdag 2014 kom de fram till att det skulle leda till 10 procent lägre BNP, sämre statsfinanser, stillastående eller sjunkande löner och lägre pensioner. De citerade en rapport från Arbetslivsinstitutet, som 2005 slog fast att det ”i stort inte finns någonting som pekar på att den medicinska hälsan förbättras”.
Vänsterpartiets rapport verkar inte längre finnas att läsa. ”Sidan kunde inte hittas” står det på sajten. Hmm…
Helena Schiller, doktor i folkhälsa, sa till Dagens Nyheter i höstas att återhämtningen blir lidande om de anställda känner att de inte hinner med sitt arbete på kortare arbetstid. När företag tydligt styrt de anställda till återhämtningsaktiviteter har det gett positiva effekter. Men om man däremot lät folk göra vad de ville under de två timmarna hade det ingen effekt på självskattad hälsa.
Spencer Bastani, forskare vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) menade att en kortare arbetsvecka inte leder till minskade vinster eller ökade kostnader för arbetsgivaren om de anställda har flexibiliteten att jobba när de är som mest produktiva. Samtidigt riskerar ett ökat fokus på de anställdas produktivitet att påverka de deras psykiska hälsa på nya sätt. ”Ska man bara bedömas på sin produktivitet skapar det en annan sorts stress.”
Frågan är alltså mer komplex än att man kan klubba ett visst antal timmar i riksdagen, och så mår folk toppen.
Om stressen är boven behövs något annat än politiskt klåfingreri kring arbetstid. Enskilda företag kan vinna på laborera med färre timmar, utveckla ledarskapet så att fler känner arbetslust eller införa gympa- eller meditationstimme. Vi är alla olika, och motiveras av olika saker – pengar, status, utveckling, att göra gott och så vidare. Men att politiker ska domdera antal timmar känns hopplöst omodernt.
Det är väl känt att arbetsgivare har enorma problem med att hitta personal, men detta trodde Strandhäll inte påverkades. Om folk slapp jobba så mycket skulle de sjukskriva sig mindre.
Men även om vänstern hemskt gärna vill tro att de kan styra oss uppifrån som marionetter med hjälp av politiska insatser är det fel. Förändringen mot ett friskare, lugnare Sverige börjar inifrån.
Det inre välmåendet har vi alla ansvar över. Och makt.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör
