Den 12 juli 2023 skrev jag en text med rubriken Om Migrationsöverdomstolens dom om en karenstid på 25 år för vissa personer som söker svenskt medborgarskap. Den 22 april 2024 rapporterade Sveriges Radio om Syrier som tjänstgjort i armén nekas svenskt medborgarskap. Att reda ut och korrekt tolka avgöranden, beslut, domar och Migrationsverkets egna ”rättsliga ställningstaganden”, byggda på bland annat Migrationsöverdomstolens (MiÖd) prejudicerande domar, är inte lätt. Att beviljas svenskt medborgarskap är inte en mänsklig rättighet. Så det är viktigt att det blir rätt, alldeles särskilt i fall som medborgarskap i Sverige inte, som i andra länder, kan återkallas ens om det beviljats på felaktiga eller bedrägliga grunder.
I Sveriges Radios inslag uppger Mats Rosenqvist, sektionschef vid Migrationsverket, att myndigheten gör individuella bedömningar i ovannämnda fall, och att en hel del syrier får medborgarskap även om de har tjänstgjort i armén. Han säger:
– Man tittar ju på var någonstans personen befann sig, under vilken tidsperiod, vad skedde i området eller där man befann sig under den tidsperioden. Och är det så att vi ser att ”nej, men här skedde det inga brott mot mänskliga rättigheter under den tiden. Det finns ingen möjlighet att den här personen, som har sökt svenskt medborgarskap, ska kunna ha varit delaktig i några brott mot mänskliga rättigheter.
Men. Det här fallet handlar ju inte om ifall personen som söker svenskt medborgarskap har begått brott mot mänskligheten, det handlar uttryckligen om huruvida han deltagit/varit verksam i den syriska armén under en tid då armén gjort sig skyldig till systematiska, omfattande och grova övergrepp såsom tortyr, mord och utomrättsliga avrättningar. Det sägs inget i MiÖd:s prejudicerande avgörande UM9269:22 om att Migrationsverket får göra individuella bedömningar beroende på var den sökande befunnit sig och om det just där och just då fysiskt pågått brott mot mänskligheten. MiÖd fastställde i avgörandet att:
”Mannen var verksam i den syriska armén under en tid då den gjorde sig skyldig till systematiska, omfattande och grova övergrepp såsom tortyr, mord och utomrättsliga avrättningar. I likhet med Migrationsverket och migrationsdomstolen anser MiÖd att det inte har förflutit tillräckligt lång tid för att mannen ska anses ha uppfyll kravet på ett hederligt levnadssätt. Vanligtvis fastställs denna tid till 25 år från den tidpunkt då personen var verksam inom, eller hade inflytande över, organisationen.”
Det var det faktum att han tjänstgjort i den syriska armén – oavsett befattning eller ens om han deserterat – som var avgörande. Att Migrationsverket skulle ha rätt att göra ”individuella bedömningar” stöds inte.
I MiÖd:s avgörande konstateras också:
”Frågan i målet är inledningsvis om ett lands reguljära väpnade styrkor kan vara en sådan organisation som avses i regeringens beslut från den 2 september 2004. Om så är fallet är frågan därefter om den syriska armén under A:s tjänstgöringstid varit en sådan organisation samt vilken betydelse det har att han tjänstgjort som värnpliktig.
Avgörande för om en organisation, statlig eller icke statlig aktör, kan vara en sådan organisation som avses i regeringens beslut är, enligt Migrationsöverdomstolen, om organisationens verksamhet innefattar sådana slag av övergrepp som anges i beslutet. Det innebär att även ett lands reguljära väpnade styrkor kan vara en sådan organisation som avses i regeringens beslut.”
Ovanstående grundar sig alltså på det som bland annat anges i ett regeringsbeslut för nästan 20 år sedan, den 2 september 2004:
”En sökande som har varit verksam i, eller har haft ett bestämmande inflytande, över en organisation om vilken det är känt att verksamheten innefattat systematiska, omfattande och grova övergrepp såsom tortyr, mord och utomrättsliga avrättningar, bör inte beviljas svenskt medborgarskap förrän 25 år förflutit sedan han lämnade verksamheten eller sedan den upphörde.”
Några reflektioner:
Den prejudicerande domen kom från MiÖd (UM 9269:2) den 21 juni 2023. Innebär det då att det som anges i regeringsbeslutet från den 2 september 2004 inte tillämpats under nära 20 år?
Var har Migrationsverket hittat stöd för att man kan göra ”individuella bedömningar” i en del fall och därmed avvika från vad som anges i regeringsbeslutet och i MiÖd:s prejudicerande dom i dessa ärenden?
Merit Wager
