Gång på gång talas det i olika sammanhang, både i Sverige och i hela Västvärlden, om att demokratin är hotad, att vi står inför en upplösning av det fungerande samhället. Men vad som menas med den hotade demokratin råder det knappast någon enighet om.
Inför senaste valet var det Peter Hultqvist och Anders Ygeman som kallade till presskonferens för att varna för att Sverigedemokraterna var det ”säkerhets- och utrikespolitiska hot” som hotade demokratin.
I Frankrike avlöser demonstrationer och strejker varandra. Ibland sker dessa därför att demokratin anses vara urholkad, ibland varnar de ledande politikerna för dem därför att demokratin enligt dem är hotad.
I Storbritannien framställer de ledande politikerna den av Tommy Robinson arrangerade massdemonstrationen i London som ett hot mot demokratin. Den ungefär samtidigt pågående flaggmanifestationen, då engelska och brittiska flaggor sattes upp över hela landet på lyktstolpar och från husväggar, ansågs också hota både demokrati och samhälle.
För att förhindra att misshagliga åsikter sprids försöker allt fler länder förhindra att vissa saker skrivs i sociala medier. Värst har det blivit i Storbritannien, där omkring femton personer om dagen drabbas av polisingripanden på grund av inlägg eller kommentarer på X, Facebook, Instagram eller något annat socialt medium.
Ofta blir det bara en påhälsning från en lokal polisman som uppmanar den skyldige att ta bort sitt inlägg. I vissa fall leder det dock till åtal, böter och i värsta fall till fleråriga fängelsestraff.
Om det hade handlat om hemska uppmaningar till våld och annat som verkligen kunde hota samhällets säkerhet hade det varit förståeligt, men mycket av det som skrivits är harmlöst, oskyldigt, bara en aning politiskt inkorrekt.
Samtidigt har det blivit en allmänt känd sak i många europeiska länder – Storbritannien är värst även här, men Sverige kommer inte så långt efter – att det är meningslöst att polisanmäla många typer av brottslighet. Det leder ändå inte till någonting.
Också i fall då polisen får allt serverat på ett fat i form av vittnesmål och filmer från övervakningskameror skrivs ärenden av på löpande band. Brott som av allmänheten uppfattas som allvarliga leder till milda straff, samtidigt som brott som allmänheten inte uppfattar som lika allvarliga, leder till mycket stränga straff.
Detta undergräver tilltron till samhällets viktigaste institutioner. Det är det verkliga hotet, inte bara mot demokratin, utan mot samhällets grundvalar.
Långt ifrån alla har hört talas om John Locke och de som har det vet sällan särskilt mycket om honom. Men få personer ha betytt mer för det moderna samhällets utveckling än denne filosof i det sena 1600-talets England. Flera av hans viktigaste böcker översattes till svenska redan i början av 1700-talet på riksdagens bekostnad, därför att de ansågs ha stor nytta för svenskarna. Det visar på hans oerhörda betydelse. Det var inte så att riksdagen under åren efter Karl den tolftes död, då stormakten Sverige störtat samman och statsskulden var hög, hade råd att strö pengar på meningslösa projekt. Men John Lockes böcker översattes till svenska och trycktes på riksdagens bekostnad.
Andra avhandlingen om styrelseskicket är en bok som Locke gav ut 1690. Den utgavs på svenska 1726 som ”Johan Lockes Oförgripelige tankar om werldslig regerings rätta ursprung, gräntsor och ändamål”. Mera lättillgänglig är bokförlaget Daidalos moderna översättning, senast utgiven 2019. Men jag är glad över att äga båda upplagorna, både den från 1700-talet och den moderna, därför att jag kunde kontrollera om 1700-talsversionen verkligen är korrekt översatt. Det är den. Att man kunde trycka det i början av 1700-talet, på statlig bekostnad dessutom, är nämligen ganska anmärkningsvärt.
I sin avhandling om styrelseskicket beskriver Locke hur en stat bör styras på bästa sätt och det är tankar som påverkat oss inte bara genom de tidiga översättningarna till svenska, utan i förmodligen ännu högre grad indirekt, därför att John Locke lästes så flitigt av de amerikanska grundlagsfäderna. Världens första moderna demokrati, som USA blev, är därför än i dag starkt påverkad av Lockes idéer och formuleringarna i den amerikanska självständighetsdeklarationen om alla människors rätt till värdighet – inte allas lika värde, som det brukar felöversättas – och att sträva mot lyckan, är direkt hämtade ur den andra avhandlingen om styrelseskicket.
Men på ett ställe byter Locke tonart och skriver att om staten inte uppfyller sina förpliktelser mot folket, om ämbetsmännen missbrukar sin makt, om rättsväsendet inte fungerar eller är korrupt, har folket rätt att avsätta de styrande och välja sig nya representanter:
”I dessa och liknande fall då styrelsen upplöses står det folket fritt att sörja för sig självt genom att upprätta en ny lagstiftande församling, som skiljer sig från den gamla till personsammansättningen eller former eller bådadera, så som det finner bäst för sin säkerhet och välfärd”, skriver Locke.
Vi talar här om den moderna demokratins första stapplande steg, det som blev den engelska parlamentarismen med 1688 års revolution och som vidareutvecklades i USA. Och Locke är alltså tydlig. När staten inte längre levererar ett rättssäkert samhälle enligt folkets uppfattning, kan folket avskaffa det sittande parlamentet och välja ett nytt.
När de ledande politikerna i Europa varnar för hoten mot demokratin beror det med andra ord på dem själva om demokratin kommer att överleva i dess nuvarande form, eller om folk tröttnar på den och åstadkommer en ny. Hur som helst vore en sådan omvälvning en del av demokratin och inte dess slut.
Dan Korn
