Ju generösare Sverige är med pengar och villkor, desto fler kommer att söka sig hit. En liberal som värnar om skattebetalarnas rättigheter är därför snål.
Dagersättningen till asylsökande ska höjas väsentligt, beslutade Liberalerna på sitt landsmöte i helgen. ”Det är ett anständigt beslut”, sa ombudet Amie Kronblad från Stockholm till Ekot.
Men vad menas med ”anständigt”? Varje krona som betalas ut till en person som frivilligt kommit till Sverige för att söka asyl tas från svenska skattebetalare.
I mina ögon är det mest anständiga att visa respekt för medborgarna, då varje krona dras från någons privatekonomi – eller från välfärden. Det är inte liberalt att emotionellt utpressa väljarna med fluffiga, högtravande argument om anständighet. Tvärtom. Det är att kränka svenskarnas frihet.
Dessutom kan mer pengar bli ett lockbete för fler som vill komma och få rätt till stöd.
Det finns visst belägg i forskningen för att generösa bidrag kan påverka hur många som kommer. En dansk studie fann att inflödet minskade när bidragen sänktes.
Andra faktorer tycks visserligen vara viktigare, som hur snabbt ansökan hanteras, och hur stor chansen är för att man själv och familjen får stanna. Många tyr sig även till ett speciellt land på grund av att de har familj eller andra bekanta i landet som kan ge information och support.
Men att högre dagersättning kan öka attraktionskraften går inte att bortse ifrån.
I boken ”Bruk och missbruk i socialförsäkringen” från 90-talet (SNS Förlag) konstaterade bland andra forskaren Magnus Henrekson att det fanns ett tydligt inslag av rationell ”system-taktik”, där personer sjukskrev sig på ett sådant sätt att förmånerna maximerades. Folk anpassade sig till systemets regler och varje gång politikerna gjorde sjukförsäkringen mer generös ökade sjukskrivningarna kraftigt. Forskarna såg stora skillnader mellan OECD-länderna beroende på hur regelverket såg ut. Sverige hade en högre sjukfrånvaro än alla, oavsett åldersgrupp och kön.
Politiker använder ofta ekonomiska incitament för att puffa oss medborgare i olika riktning. Trängselskatt ska göra att färre kör bil inne i stan. Skatt på cigaretter ska få folk att röka mindre. Jobbskatteavdrag har delvis som syfte att få oss att konsumera. Inget konstigt med det.
Därför är det naturligt att fasa för att en högre dagersättning blir en välkommen-signal. Eftersom migrationen under det senaste decennier skapat enorma problem är det skadligt för Sveriges ekonomi och trygghet att öppna plånboken.
Idag kan en ensam vuxen få 24 kronor per dag om maten ingår i boendet (som skattebetalarna också står för) och 71 kronor om de inte får mat. Jag kan förstå att det känns skralt. Men kapaciteten för att ge är alltid begränsad när det kommer till andra människors resurser.
Sveriges kristna råd uppmanade 2023 regeringen att omedelbart höja dagersättningen. De använde argument som ”varje människas okränkbara värde och värdighet” eller ”barmhärtighet gentemot främlingen”.
Även olika organisationer som Röda Korset och Bris har kämpat för att skattebetalarna ska betala mer, med begrepp som ”En höjning är en humanitär nödvändighet” och ”Sverige har en skyldighet att tillgodose människors rätt till en skälig levnadsstandard.”
Men fina ord går inte att äta, och principen att vi 10 miljoner svenskar har omfattande skyldigheter är fräck mot dem som måste avstå från kronor som den egna familjen hade behövt.
Jag förstår att det känns bra i magen att ge mer till vinterkläder när snön yr. Men i och med att asylrätten ger alla rätt att komma hit och be om hjälp, kan generösare stöd göra att inflödet ökar – och vi måste stå för schampo och kalsonger till än fler.
I dagsläget behöver vi tyvärr säga nej till fler skyddsbehövande. Arbetskraftsinvandring av högkvalificerad personal är bra, men de som riskerar att bli arbetslösa livet ut har vi inte råd med.
Ett stopp är en humanitär nödvändighet, att värna om svenska individers okränkbara värde. Det är anständigt att säga nix.
Carolin Dahlman
