En gång i tiden var Socialdemokraterna verkligen arbetarnas parti, under lång tid dessutom. Nästan alla landets arbetare var med i partiet eftersom partiet hade fixat tvångsanslutning till dem när man gick med i LO. Visserligen var även då medlemskap i LO-facken frivilligt i teorin men inte i praktiken.
Gick du inte med blev du ofta mobbad eller utfryst av dina arbetskollegor, man förväntades vara med i facket som arbetare och så var det med det. Det framstod illojalt att tycka något annat.
Efter muren föll 1989 genomgick även Sverige en stor förändringsresa, för plötsligt var Socialdemokraternas bundsförvanter i bland annat DDR borta och trots att vi påstått varit neutrala hade vi en långt mycket närmare relation med kommunistländerna än med USA under den här perioden. Så 1991 vann borgerligheten, tvångsanslutningen togs bort och Vänsterpartiet slutade kalla sig kommunister.
Idag har de slutat prata om arbetare utan låtsas som om de är allas parti, trots att en stor grundbult i deras väljarkår är utlandsfödda och bidragstagare. Men något annat vi slutat prata om när det gäller Socialdemokraterna är något de alltid lyfte fram tidigare – att de har ett stort nätverk av organisationer som alla arbetar för dem. Det vi kallar arbetarrörelsen.
Fram till någon gång på 2000-talet var det självklart att allt som partiet kontrollerade och som alla styrdes av sossar var en del av dem. Offentligt. Man försökte inte låtsas som om saker var oberoende partiet. ABF, Folkets hus, Hyresgästföreningen, LO och alla andra delar. När jag var liten kontrollerade bokstavligt partiet människor från vaggan till graven. Från SSU och Unga örnar, via partiet och facket och genom livet: bensinmackarna OK, tidningarna i A-pressen, begravningsbyrån Fonus, nöjen på Folkets park och Folkets hus, utbildning via ABF och Runö folkhögskola. De hade även resebyrå, reklambyrå och lotteri, mer känt nu än tidigare.
Idag vill knappt LO-facken ens låtsas om som om de och sossarna tillhör samma. De flesta fack ger inte längre egna kontanta stöd utan det går idag bara via LO centralt och även det bidraget hänger löst. Hyresgästföreningen låtsas idag som om de inte har något alls med partiet att göra. Ändå kampanjar de varje val för just Socialdemokraterna.
Och de är kanske förutom LO den del av arbetarrörelsen som gör störst kampanjinsats val efter val numera. 2014 var det unga i fokus och ”oberoende” föreningen jagvillhabostad.se startades och var en stor lobbykraft flera år. 2018, 2022 och 2026 har man varje val släppt samma rapport med samma konsultfirma (Ramböll) med påståenden om att vinner borgerligheten blir det marknadshyror i hela beståndet. Krigsrubriker med ”50-80 % högre hyra” i media har matat väljarna de senaste tre valrörelserna.
I valet 2018 satte de upp amerikansk-inspirerade små skyltar nerbankade i marken i olika områden, givetvis i rött, vitt och blått för att banka in att det kommer bli som i USA. Försvarsministern Peter Hultqvist skickade brev från partiet till hela deras medlemsbas, och varnade för att hyrorna höjs omedelbart om borgerligheten vinner.
Trots att ingen har föreslagit att införa marknadshyror påstår Hyresgästföreningen i sina rapporter exakt motsatsen och medvetet fultolkar förslag som kommer. Som Moderaternas förslag om trygghetshyra, som innebär att när en lägenhet byter hyresgäst så värden få förhandla ny hyra med just denna hyresgäst. Inga personer som redan bor skulle få höjd, men vad spelar sanningen för roll när man ska vinna val åt Socialdemokraterna?
Vi borde prata med om arbetarrörelsen. Den är i allra högsta grad aktiv och arbetar fortfarande för sossarna, även om delar av den försöker låtsas att det inte är så längre. Det som en gång var en styrka, att partiet dominerar hela ditt liv, betraktas idag som en svaghet och partiet vill därför låtsas som att de inte alls får hjälp.
Varje gång en organisation utanför partiet säger saker i syfte att gynna dem finns dock bevisen öppet att arbetarrörelsen verkar i det fördolda. Ju mer vi lyfter det mäktiga närverket, som var ännu mäktigare förut, utbildas väljarna om vilket parti de egentligen är. Ett parti där makten framför allt styr.
Rebecca Weidmo Uvell
