Vänstern tar till stora ord i brist på argument. Sund migrationspolitik är rasism, att ge mindre till studiecirklar är fascism, och den som vill stoppa partilotterier hotar det öppna samhället.
”Malmer Stenergard ska exportera rasistisk migrationspolitik”, skrev Annie Crona i rödgröna tidningen Dagens ETC förra helgen.
Detta apropå en intervju i DN där utrikesministern uttryckte att det spelar roll vilka grupper som migrerar till Sverige. De som är mer lika oss smälter bättre in, medan de som har en annan kulturell bakgrund eller lägre utbildningsbakgrund får det svårare.
Crona tolkade detta som att minister pratade om ”dåliga invandrare” och att hon ville ”exportera rasism”. Hon skrev indirekt att Maria Malmer Stenergard (M) saknar hederlighet och medmänsklighet. ”Om de är blonda och blåögda, det vill säga om de ser ut som oss, har vi plats och råd, annars inte”, lät Cronas analys.
Jag vet inte om hon följt hur integrationen havererat det senaste decenniet. Arbetslösheten bland utrikes födda är mycket hög. En stor andel kan inte försörja sig själva och hamnar i utanförskap. Det kommer att kosta i form av bidrag och pensioner under lång tid.
Svenska skattebetalare tvingas stå för konsekvenserna och försörja fler. Vi får maka på oss i vårdköerna, betala mer i skatt men få mindre tillbaka.
Menar Crona att det är rasistiskt att inte vara positiv till att all världens flyktingar ska få komma till Sverige och leva på andra, dela på en allt skralare välfärd? Ska vi verkligen skämmas över att sjuka svenskar ska få vård, svenska skolbarn undervisning, och att den som jobbar i Sverige helt enkelt ska få behålla mer av sin egen lön?
Hon missbrukar ordet rasism.
Ytterligare ett exempel på retorik på anabola kommer från Anders Lindberg, politisk chefredaktör på Aftonbladet, som i helgen skrev: ”Det behövs fler gitarrer som krossar fascismen. Ulf Kristersson vill helst att du är tyst och lyder”.
Hans väldiga stora ord gällde att musikhuset i Umeå stängs, samt att regeringen skär studieförbundens anslag.
Lindberg citerade en bok som handlade om att Tidöpartierna systematiskt ville avveckla och motarbeta de grupper och organisationer man ser som politiska motståndare. Lindberg påstod att klasskamp uppifrån motiverade att regeringen krossar det civila samhället.
Oj då. En något överdriven tolkning av indraget bidrag till studiecirklar, kan jag tycka. Krossar man verkligen hela det civila samhället genom att öka priset på kvällskurser? Är det fascism att lägga pengar på äldreomsorg och låta folk betala sina egna fritidsintressen?
Menar vänstern att människor inte ens kan mötas utan att staten eller kommunen betalar för lokal? Hur hjälplösa tror Aftonbladet att svenskarna är? Faktum är att vi faktiskt kan bilda föreningar, samlas i kyrkor samt sjunga utan skattepengar. Vi har till och med förmåga att prata med varandra! Kors i taket!
Lindberg menade att brist på skattefinansierad replokal skulle hota demokratin, vilket han menade var precis vad regeringen ville. Tilliten i samhället var tydligen hotad också, men nog kan vi lita på varandra ändå? Jag har i alla fall goda vänskapsrelationer utan politisk sponsring och styrning.
Ett tredje exempel på den desperata tonen hos de rödgröna gäller Socialdemokraternas luriga lotterier. Magdalena Andersson (S) rasade när regeringen tillsatte en utredning i syfte att styra upp partilotteriernas verksamhet förra året, efter avslöjanden om hur S lockat in gamla till abonnemang. Det var att tysta oppositionen, ett hot mot det öppna samhället. Partiledaren kokade av ilska – och fortsatta blåsa äldre på pengar, enligt Dagens Nyheters färska avslöjande.
Utan att darra på rösten fräser de oförskämdheter i stället för att ha seriösa, sansade debatter i sak. Härskarteknikerna används friskt. Det är ett sorgligt debattklimat. Låt oss inte skrämmas till tystnad. Det är precis vad de vill.
