Krig kostar pengar och har alltid gjort det. För den intresserade sticker ett klassiskt datum ut genom historien och det är den 31 december 2006. Det var då som Storbritannien gjorde sin sista inbetalning till USA för krigslånen under andra världskriget. USA var kloka nog att ta upp stödet som lån och att därmed få tillbaka pengar, alternativt skulle man kalla dem affärsmässiga. Men parallellen till våra dagar är solklar, och det handlar om Ukraina.
Om man ska vara krass finns det inte en övre gräns för hur mycket demokratiska nationer ska finansiera Ukrainas kamp mot Ryssland. Kronor och ören spelar helt enkelt ingen roll i den kamp som kan hjälpa Ukraina att överleva som en västerländskt orienterad stat fram till dess att Ryssland är besegrat. Det handlar inte om pengar utan om att prioritera rätt och demokrati är det som måste prioriteras i nuläget.
Det är därför som kriget är så pass viktigt och att parallellen med Storbritannien är bland de mest relevanta. År 1940 stod britterna ensamma mot Europas värsta krigsmakt och år 2024 gör Ukraina detsamma. Därför måste vi försöka att hjälpa till oavsett om det gäller försvarsmateriel eller reda pengar och vad händer om vi inte gör det? Allt handlar egentligen om det farliga ordet ”om”.
Om Ukraina förlorar kriget kommer Vladimir Putin att vilja utöka vad som på geopolitiska kallas för intressesfären. Det kommer börja med Georgien. Om han kan införliva Georgien kommer det bara att gå vidare till Estland, Lettland och Litauen. Om detta fullföljs står Polen och Finland i vägen och då är vi själva plötsligt en gränspost mot fiende i öster.
EU-valet sker om ett par dagar och ska man rösta vettigt handlar det om partier som inser just detta. ”Det finns inget som en fri lunch” sa Nobelpristagaren Milton Friedman, men i detta fall handlar det om att lunchen kan bekostas på sikt. Om vi ger Ukraina ovillkorligt stöd kan man se det som ett CSN-lån för Europas frihet. Det kommer att krävas små avbetalningar och till slut inser vi att investeringen har lönat sig. Konsekvenserna om vi inte gör det skulle bli betydligt sämre, och det är vad vissa vill i både den svenska och europeiska debatten. De är helt enkelt framtidens quislingar.
Ukraina står upp för hela den västerländska demokratin just nu, precis som britterna gjorde 1940. Således måste man på något sätt försöka att hjälpa till och detta är vad som måste göras i nuläget. Ge lån, men kräv in dessa när kriget är slut och ge det tid. Friheten står på spel och det handlar om allas vår frihet vilket man inte förstår då krig tar tid. Detta krig måste dock få ta den tid det tager och vi har helt enkelt inte råd att förlora det.
Rösta på Ukrainavänliga partier i EU-valet!
David Lindén
Historiker och författare
