Kriminalbevakning i media kunde inte vara hetare, även om det alltid kittlat läsare att läsa om gangsters. Idag har alla redaktioner med självaktning minst en kriminalreporter, ett kanske även sorgligt tecken i tiden eftersom Sverige på mycket kort tid lamslagits av en organiserad brottslighet vi aldrig någonsin tidigare sett.
Idag väljer småbarnsföräldrar och unga bostad i betydligt högre grad utefter avstånden till kriminalcentrat utsatta förorter och närheten och tillgängligheten från dem till bostadsområdet, samt om själva området utsatts i hög grad.
Men en aspekt av kriminaliteten, all sådan, har genom åren konstant vara underbevakad och underrapporterad – kvinnornas.
Nog för att kvinnor begår färre brott men det betyder knappast att det finns skäl att knappt skriva något alls. Det finns även brott som jag aldrig tror jag läst en granskning om i media. Som kvinnor som slår sin partner till exempel. Psykisk misshandel må vara en vidrig upplevelse i sig men det finns en kategori kvinnor som faktiskt även slår sina män fysiskt. Och sina kvinnor.
Även om kvinnor sällan mördar sina partners finns det en särskild utsatthet att vara man och misshandlas av en kvinna. En slags skamfaktor som gör offren ännu mer nertryckta eftersom samhället ser ner på dem. Trots all jämställdhet i Sverige ska en man kunna försvara sig när det kommer till kritan.
Att en särskild kategori av sexualbrotten utförs av kvinnor är inte heller något som intresserar granskare, som säljarna av barn och barnporr. Kvinnorna som säljer sina barn och andras. Det är något poliser som arbetar på de speciella enheterna dagligen ser, ändå finns det sällan något alls att läsa om dessa särskilt vidriga exemplar av kvinnor.
Fram till nyligen var begreppet kvinnlig gängkriminell okänd, nu har det då och då fladdrat förbi i granskningarna. Även om mörkertalet förblir stort. Som i alla kriminella gäng utgör också kvinnorna egna specialenheter i den organiserade brottsligheten, och få, om några, är den sortens fotsoldater och kanonmat som är de som prenumererar på svenska löp idag.
Tillgången på unga pojkar utan spärrar och med hemska familjeförhållanden är oändlig så de kvinnor som dras till gängen behövs inte som mördare och mordbrännare. Istället gör de andra saker, som att förvara vapen och knark eller som transportörer.
En av de som togs på bar gärning på Stockholms Central i somras med en bomb var kvinna.
Dessutom knyts kvinnor till gängen som möjliggörare och infiltratörer. Idag finns det avslöjade gangsteradvokater, åklagare, folk som arbetat på domstolar och även i kriminalvården. Det är bara en tidsfråga innan den första kvinnliga polisen avslöjas ha band till kriminella, antingen från början eller rekryterad i yrket.
Kvinnor har också avslöjats arbetat på kommuner och myndigheter och varit insiders för den sortens ekonomiska brottslighet som idag utgör gängens stomme och inbringar mer pengar än drogförsäljning.
De är även en högst aktiv del av de många telefonbedrägerier som sköljer som en våg över framför allt människor över 60 år runt om i Sverige idag och som verkar vara svårt att få stopp på.
I veckan hittades en mördad 14-åring på väg till ett pyjamasparty. Den först misstänkta som häktades var en annan tonårstjej, nyss riktades misstankar mot en andra förövare. I Vetlanda mördade två unga tjejer sin kompis och försökte bränna upp liket i en skog.
Kvinnor är inga änglar.
Även om den svenska feminismen gjort sitt bästa för att övertyga oss om motsatsen under decennier. Det finns lika många kvinnliga rötägg i befolkningen som män, de visar sig bara på andra sätt.
För att jämna ut balansen medialt vore det önskvärt om åtminstone någon redaktion skulle börja intressera sig för en särskild granskning av de kvinnliga gangsters som finns i både orten-kostym och tredelad med portfölj.
Rebecca Weidmo Uvell
fri högerdebattör på sajten uvell.se
