Något som får fortsätta att kosta i princip hur mycket som helst, hur länge som helst och – som det verkar – tämligen okontrollerat, är rätten till tolktjänster för asylinvandrade i Sverige. Det talas cirka 200 olika språk i landet och i stället för att ställa krav på kunskaper i landets språk efter ett antal år i landet – absolut senast när man ansöker om svenskt medborgarskap – så låter man tolktjänstmarknaden växa. Riksrevisionen har granskat kostnaden för tolktjänsterna och konstaterat att det finns stora brister i hur de redovisas. Och det är skattebetalarna som tvingas betala.
Kostnaden för främst den asylinvandringsrelaterade tolkverksamheten i Sverige är i det närmaste oöverblickbar. Det går inte att få säkra siffror på hur många miljoner eller rentav miljarder kronor den kostar år ut och år in. Rätten till skattefinansierad tolkning gäller inte bara för asylinvandrade under deras första tre, fyra år i landet, den fortsätter att gälla också för dem som bott i landet i decennier. Även den, som har permanent uppehållstillstånd och har bott i Sverige mycket länge har fortfarande rätt att få tolkhjälp vid läkarbesök, vid myndighetskontakter och i rättegångar.
Tolkning inom vården onödigt dyr, varje påbörjad kvart kostar pengar
Jag följde under två dagar en auktoriserad tolk* som via telefon tolkar och förklarar åt båda hållen: arabiska/svenska och svenska/arabiska. Det handlade om sjukvårdstolkning och rättstolkning. Det går knappt att med ord beskriva hur förvånad, rentav chockad jag blev av flera av samtalen. Över att många patienter faktiskt inte kunde mer svenska än ”hej”, ens efter mycket lång tid i Sverige, men också över att den svensktalande personalen i vården inte verkade ha en tanke på att varje påbörjad kvart av telefontolkning kostar skattepengar. De hade ofta inte förberett sig ordentligt före besöken och tolkningarna blev därmed onödigt utdragna och ännu dyrare än de hade behövt bli.
Migrationsverkets tolkar – ett stort rättssäkerhetsproblem
Ett exempel på hur det kan gå till, berättat av en beslutsfattare vid asylprövningen på Migrationsverket:
Tolken översätter uppenbart felaktigt, använder felaktigt laddade ord, samt förstår inte vad tjänstemannen säger. Börjar argumentera med tjänstemannen i stället för att översätta rakt av. Både den asylsökande och tjänstemannen reagerar på tolkens uppenbara inkompetens.
Ovanstående är bara ett exempel ur en av hundratusentals tolkningar genom åren. Vittnen berättar hur ojämn, ofta dålig kvalitet det är på tolkarna. I mängder av fall har tolkande och översättningar varit uppenbart felaktiga. Ibland på grund av ren inkompetens, ibland har tolken ”lagt sig i” ärendet och börjat argumentera.
Det råder stor brist på tolkar i vissa språk, till exempel tigrinja. Migrationsverket (och andra myndigheter och verk) upphandlar tolkförmedlingar och det är ”billigast vinner” som gäller. Med resultat därefter. En av de största tolkförmedlingarna som Migrationsverket använder sig av är en tolk- och översättningsfirma i en av Stockholms förorter. Anställda på Migrationsverket vittnar om att de som kommer därifrån är ”värdelösa”.
Hur det kan gå till vid tolkningar hos Migrationsverket ger en beslutsfattare på Migrationsverket exempel på:
En person ur vår personal, som råkar behärska den asylsökandes språk sitter med på en asylutredning i utbildningssyfte. Tolken säger åt den sökande att denne kan svara vad som helst på frågorna så översätter han en tillrättalagd version som har bättre framgång än sökandens egen. Sökanden lämnade även in ett id-kort som vid granskning visade sig tillhöra en avliden person. Det lämnades även in en dom där den avlidne var dömd för ett politiskt brott. I och med att detta avslöjades var tolken inte välkommen åter. Jag vet inte om han polisanmäldes.
Det talas cirka 200 språk i Sverige
En del av språken som man i Sverige tolkar till/från är arabiska, somaliska, dari, tigrinja, persiska. Men också albanska, amhariska, bosniska, kurdiska, turkiska, vietnamesiska. Och engelska, spanska, kinesiska. Det verkar inte finnas någon kunskap om exakt hur många språk som nu talas i Sverige, men det sägs uppskattningsvis röra sig om cirka 200. Att det inte finns kompetenta tolkar som rättssäkert kan förmedla information fram och tillbaka mellan alla dessa språk och svenska säger sig självt.
Det faktum att Migrationsverket inte gör någon säkerhetsprövning av tolkar och att långt ifrån alla är auktoriserade och bevisligen i många fall inte klarar av att tolka korrekt, bidrar också till att rättssäkerheten alltför ofta inte kan garanteras. I Fokus podd 35 ”Sveriges humana politik får inhumana effekter”, bekräftar bland annat juristen Anna Högberg, som arbetat som asylhandläggare och beslutsfattare med mera på Migrationsverket i 20 år, att det är så.
Till sist kan också konstateras att hade krav på bevisade kunskaper i landets språk införts för 25 år sedan för personer som beviljas permanenta uppehållstillstånd – dock senast när de ansöker om medborgarskap – så hade oräkneliga miljarder kronor kunnat användas till annat än till tolktjänster bekostade av skattebetalarna. Som det gör i andra mostvarande länder, där den som ändå i vissa situationer önskar anlita tolk givertvis kan göra det, men då på egen bekostnad.
- Ingen sekretess bröts. Tolken visste inte vem han lyssnade på och talade med, och vare sig sjukvårdspersonalen eller den som fick tolkhjälp visste vem tolken var.
Merit Wager
