Inget vin till festluncher i seniorverksamheten för myndiga gamlingar men omyndiga barn kan få välja könstillhörighet med oklara konsekvenser. Var går gränsen för hur mycket personer som valt att bli politiker ska få bestämma över myndiga (och omyndiga) medborgare? Det heter att vi lever i ett ”fritt” land men på område efter område – inte sällan ända ner på lägsta micronivå – ser vi bevis på att det inte stämmer. Myndiga seniorer som besöker verksamheter som är till just för dem får inte ens fatta beslut om att vid festliga tillfällen dricka lite eget, medhavt vin. Samtidigt kan omyndiga barn snart ges rätt att fatta beslut om vilket kön de vill tillhöra.
Den 17 april fyller Margareta 95 år. Det blir Öppet Hus i hemmet under några eftermiddagstimmar. Vin kommer att serveras. I januari i år skrev hon till politikerna den stadsdelsnämnd där hon själv suttit för några decennier sedan:
”Vi vill gärna dricka vin till våra festluncher!
En gång i månaden har vi äldre möjlighet att äta Festlunch på senior- och anhörigcentret. Den är mycket uppskattad och uppslutningen brukar vara stor.
Vi är många som gärna skulle dricka ett glas vin till den festliga lunchen och därför framför jag önskemålet om just det: att de som så önskar får ta med sig eget vin.
Det skulle verkligen förhöja livskvaliteten och glädjen för oss som också i andra festliga sammanhang i livet är vana att dricka ett glas vin.”
Svaret, efter att politiska möten hållits och långa protokoll skrivits mynnade till slut ut i den enda meningen:
”Det korta svaret är att stadsdelens mötesplatser är alkoholfria.”
Den 17 april, samma dag som Margareta fyller 95 år, beslutar riksdagen om en ny lag som ska ge ”förbättrade möjligheter att ändra kön”. Och vad har då de här två olika händelserna med varandra att göra? Inte annat än att de visar hur olika och inkonsekvent man ser på medborgarna. Omyndiga 16-åringar i början av livet kan komma att ges rätten att fatta beslut med konsekvenser som varken de själva eller någon annan kan förutse. Äldre personer med större delen av livet bakom sig, får enligt de så kallade ansvariga politikerna, inte själva bestämma om de ska dricka ett glas eget, medhavt vin till sina ”festluncher” en gång i månaden i kommunala seniorträffslokaler. De nekas detta i ”preventivt syfte”, som politikerna beskäftigt anger. För tänk om det – gud förbjude – skulle bli lite för trevligt på festlunchen …
De här två exemplen på politikers kontroll och självpåtagna bestämmande över medborgarna är lika ologiska, fast på helt olika sätt och nivåer. Det är politiskt medborgarförmynderi och diskriminering av äldre människor att de inte får dricka ett glas vin tillsammans när de äter en festlig lunch i de Seniorträffslokaler där så många trivs och så många trevliga verksamheter pågår.
Ingenstans i hanteringen av Margaretas begäran ser man ens en antydan till att politikerna gör minsta försök att tillmötesgå de äldres önskan. I stället skriver de:
”Förvaltningens fortsatta inställning i frågan är att de aktiviteter som erbjuds vid de öppna träffpunkterna exempelvis herrträffar, damträffar och festluncher ska fortsätta, men utan alkohol.
Detta utifrån uppdraget om att förvaltningen ska arbeta preventivt och utifrån öppna träffpunkternas uppdrag att skapa en meningsfull vardag, motverka otrygghet och ensamhet och öka den sociala gemenskapen för stadsdelsområdets seniorer.”
Det skulle betyda mycket för många äldre att kunna ta med sig eget vin, hälla upp det själva, så som Margareta föreslagit (inget ”serveringstillstånd” behövs…), och skåla med varandra under ordnade former. Det skulle rentav ge en extra guldkant åt mångas tillvaro och även, som politikerna skriver: ”öka den sociala gemenskapen”. Seniorerna klarar nog av att i samråd med ansvariga vid varje enskild kommunal seniorträff komma överens om att dricka ett glas medhavt vin vid festliga tillfällen.
Politiker är inte deras förmyndare.
Merit Wager
