De senaste åren har EU och medlemsländerna tillsammans bidrag med cirka 30 miljarder euro, omkring 330 miljarder kronor, på offentlig klimatfinansiering till utvecklingsländer utanför EU-området. Det handlar alltså om pengar som främst ska minska utsläppen i dessa länder. Summan motsvarar en tredjedel av den globala offentliga klimatfinansieringen, och det rör enbart länder utanför EU.
I en resolution skriver Emma Wiesner (C), Heléne Fritzon (S) och Pär Holmgren (MP) vad de vill att EU ska driva inför FN klimattoppmöte COP31, och deras besked är att ännu mer pengar behövs. Men svenskar borde, om några, veta att problem inte alltid löser sig bara för att man kastar pengar på dem. Det tycks även gälla dessa spenderade skattepengar.
I förslaget vill de öka finansieringen genom både EU budget och medlemsländernas egna budgetar. De vill prioritera bidrag som mottagarländerna inte behöver betala tillbaka och efterfrågar åtgärder för att lindra ländernas skulder. Dessutom ska fonden för klimatrelaterade förluster och skador få mer pengar, utöver den klimatfinansiering som redan finns. Med andra ord vill man ge mer bistånd till länder som Etiopien och Somalia i syfte att minska klimatutsläppen.
Okej, så vad vet vi egentligen om vilken faktisk effekt dessa 30 miljarder euro om året har haft? I rapporten Does Mitigation ODA Reduce Emissions? undersökte Charles Kenny vid Center for Global Development cirka 185 miljarder dollar i bistånd märkt för utsläppsminskning, med finansieringsdata för 2002–2020. Analysen fann inget tydligt samband mellan mer sådant bistånd och lägre koldioxidutsläpp i förhållande till ekonomins storlek. Länder som fick mer stöd hade alltså inte tydligt lägre utsläpp.
För att konkretisera har EU exempelvis finansierat ett projekt i Etiopien där omkring 2 000 tjänstemän inom jordbruket utbildats om klimatrisker för 80 miljoner kronor. Oavsett hur klimatvänlig man är måste man fråga sig varför vi låter EU hålla på med det här. Om det inte finns någon konkret uppföljning eller några resultat som visar att utsläppen minskar, vilket dessa pengar primärt är ämnade att göra, är det oacceptabelt att det får fortgå. Hur kan man motivera dessa bidrag när det inte finns några mätvärden för vilken effekt de faktiskt har? Då är det ju pengar i ett svart hål.
Än värre är att författarna, bland annat parlamentariker från C, S och MP, dessutom vill öka denna summa. Trots att det saknas data som visar att klimatutsläppen minskar av dessa miljarder vill man alltså öka pengapåsen och göra det ännu enklare att ge bistånd till bland annat afrikanska länder.
Dessa pengar kommer dessutom från länder som Sverige och övriga Norden, eftersom det är så EU fördelningssystem fungerar. Länder med hög BNI, som Sverige, blir nettobetalare, medan länder i framförallt Sydeuropa får mer än de betalar in eftersom deras BNI är lägre. Svenska skattepengar går alltså både till andra EU-länder och till en EU-budget som författarna vill använda för ännu mer klimatbistånd.
Som svensk skattebetalare borde man vara uppriktigt rasande över hur våra hårt tjänade pengar förvaltas och kräva besked om resultaten. Även de svenska partier som driver på för mer av detta bör stå till svars för sina prioriteringar. Hur motiverar de att svenska och europeiska intressen får stå tillbaka när pengarna i stället hade kunnat gå till säkerhet, vård, trygghet och bostäder på vår egen kontinent, där behoven är stora?
EU:s klimatmiljarder försvinner ner i ett svart hål.
Filip Linnert
