Innebär Trump-administrationens utspel och påhopp slutet för västvärlden? Väntar ett tredje världskrig? NATO: s och demokratins undergång? Jag ser påfallande många till höger och vänster i svensk politik och media som gärna far i väg åt det hållet och därför talar om att göra oss helt oberoende av USA. Vilket faktiskt får dem att mer likna små eldfängda Trump-kopior än vad de utstrålar stabila värderingar, tålamod och is i magen. Vilket ju är vad som främst krävs i osäkra tider.
Den 4 juli 2026 firar USA sitt 250-årsjubileum. Räkna med en hejdundrande fest. Och med all rätt. USA är den första och största nationen som enligt sin konstitution bildades för att ge medborgarna rätten att ”sträva efter lycka”. Vilket var något helt annat än den europeiska standarden på den här tiden. Här handlade det mesta om att i stället ge kungar och hertigar privilegier och diktatoriska rättigheter gentemot vanligt folk.
45 personer har hittills svurits in som presidenter i USA. Som Hans Bergström skriver i sin innehållsrika bok ”Trumps Amerika” (Timbro förlag 2025) så har ”inte så få av dem varit inkompetenta, korrupta eller drinkare – eller allt av detta.”
Donald Trump är inget undantag. Han är utan tvekan en omogen, hämndlysten och sjukligt jagfixerad mobbare som mer påminner om en diktator än om en demokrat. Vi kan för den sakens skull inte förtränga att han dominerat USA: s offentliga scen ända sedan han för tio år sedan trädde fram som en av väldigt många som gärna ville bli det Republikanska partiets kandidat i presidentvalet 2016. Ett uppdrag han lyckats vinna tre val i rad och med två segrar och en förlust i protokollet. Trump har onekligen hittat fram till de medborgerliga stråken av strävan.
Hans Bergströms bok kom ut första gången hösten 2024. I pocketutgåvan som släpps från förlaget precis nu finns tre nyskrivna kapitel där Bergström tar tag i valresultatets möjliga effekter och konsekvenser. Utöver att den gamle DN-chefredaktören Bergström delar med sig av sina gedigna kunskaper om den amerikanska politikens detaljer och personer så ger han starka argument för varför Trumps mobbning och påhopp givetvis ska bemötas med beslutsam moteld. Men han bjuder också på resonemang om varför vi inte ska tro att Trump är USA.
Bergström skriver:
”Amerika har rymt alla mänskliga böjelser: skurkar och idealister, mutkolvar och statsmän, slavägare och uppfinnare, entreprenörer och marodörer, skrävlare och toppforskare. (–) Denna nation räddade européers frihet, även svenskarnas, tre gånger under 1900-talet: genom första världskriget, andra världskriget och det kalla kriget. Det skedde under inre vånda, men likväl med väldig kraftsamling. Kommunism och fascism fick ett motstånd av erforderlig styrka. Tänk om den starkaste nationen hade representerat något annat än Amerika? Hur hade vårt Europa sett ut då?”
Det som skiljer demokratier från diktaturer är inte minst tidsbegränsade mandatperioder för de styrande. I USA gäller till exempel max åtta år i uppdraget som president. Vilket betyder att institutionen/demokratin överflyglar personen. Till skillnad mot Kina, Nordkorea och Ryssland där samma diktator kan hota och skrämma folk och företag under flera decennier är en amerikansk presidents förtryckarmöjligheter tidsbegränsade och övervakade. Vilket är en uppfordrande styrka för demokratin. Det krävs att man förstår att bygga och vårda institutioner som skyddar den demokratiska makten och som uppmuntrar medborgarnas strävan efter lycka. Och som därmed begränsar enskilda makthavares möjligheter att leka gud och despot och minskar allas vår risk att utvecklas till Trump-kopior.
Widar Andersson
