I Europa har gränser blivit allt mindre betydelsefulla för handel, arbete och studier. Men det finns fortfarande märkbara hinder för något av det mest grundläggande – rätten till sjukvård. För svenska patienter med livshotande sjukdomar kan skillnaden mellan att få vård i tid eller att fastna i långa vårdköer hemma i Sverige bokstavligen vara en fråga om liv och död. Information om möjligheten att söka vård i andra EU/EES-länder, som ersätts av Försäkringskassan, är inte tillräckligt känd.
Patienträttigheter som alltför få verkar känna till
EU:s patientrörlighetsdirektiv, vars syfte är att underlätta för EU-medborgare att söka vård i andra medlemsländer, ger svenskar rätt att söka vård och att ansöka om ersättning för den hos Försäkringskassan. Men den här möjligheten är alltför okänd och processen är ofta onödigt komplicerad. Många patienter måste kämpa för att få ersättning för gränsöverskridande vård, ofta mitt i svåra sjukdomstillstånd.
För cancerpatienter och andra med tidskritiska diagnoser kan Sveriges växande vårdköer innebära förödande konsekvenser. Samtidigt kan en del andra EU-länder erbjuda betydligt kortare väntetider.
Försäkringskassan avgör
Några exempel där patienter fått ersättning för vård i andra EU-länder:
Ett fall rör en kvinna som sökte specialiserad behandling för svåra ryggproblem i Spanien efter att ha väntat i flera år i svensk vårdkö. Hon fick först avslag från Försäkringskassan men vann så småningom i domstol vilket skapade en viktig praxis.
Ett annat fall involverade en kvinna som sökte behandling för en sällsynt tumörsjukdom vid en specialistklinik i Tyskland. Efter att initialt ha nekats ersättning överklagade hon beslutet. Kammarrätten gav henne rätt då den bedömde att likartad specialistkompetens inte fanns tillgänglig inom rimlig tid i Sverige.
En man som led av en aggressiv prostatacancer fick avslag på ansökan om att få sin behandling i Tyskland ersatt. Hans fall blev uppmärksammat eftersom tyska läkare erbjöd en ny behandlingsmetod som vid tidpunkten inte var tillgänglig i Sverige.
Några exempel där patienter nekats ersättning för vård i andra EU-länder:
En man genomgick en canceroperation i Tyskland och ansökte om ersättning från Försäkringskassan som avslog ansökan med motiveringen att behandlingen inte var medicinskt motiverad och att den inte var en etablerad metod inom det svenska sjukvårdssystemet.
En kvinna från Skåne sökte ersättning för en hyperhidrosbehandling (överdriven svettning) som hon genomgått i Danmark. Försäkringskassan avslog hennes ansökan med motiveringen att motsvarande vård inte erbjöds inom det svenska sjukvårdssystemet vid den tidpunkten.
En kvinnlig dansare genomgick en höftledsoperation i Belgien och ansökte om ersättning från Försäkringskassan. Hennes ansökan avslogs med hänvisning till en ökad risk för komplikationer vid den specifika operationsmetoden för kvinnor.
Samtliga dessa fall överklagades i domstol och i samtliga fall slog domstolarna fast Försäkringskassans beslut att inte ersätta patienterna.
Statistiken visar att möjligheten till gränsöverskridande vård är tämligen underutnyttjad. Under femårsperioden 2020-2024 fick endast 7744 svenskar förhandsbesked för planerad vård inom EU, till en total kostnad av cirka 383 miljoner kronor.
Försäkringskassans statistik för femårsperioden 2020-2024
Varför är det så få som söker vård i andra EU-länder?
Med tanke på de långa väntetiderna och därmed de långa köerna som uppstår för många olika operationer och behandlingar i Sverige, och att personer med svåra sjukdomar ofta behöver vård så fort som möjligt, ter sig de här siffrorna låga.
Vad är anledningen till att den här möjligheten till snabbare, ibland också mer avancerad vård eller behandlingar som inte utförs i Sverige, inte utnyttjas mer? Beror det på att mycket få söker ersättning för vård i grannländer och andra EU-länder eller på att Försäkringskassan nekar många sökande? Eller på att befolkningen i stort inte känner till den här möjligheten och rätten? Kan det vara så att reglerna för när vården i andra länder kan ersättas, tolkas för snävt?
Varför jämförs inte kostnaderna?
På frågan om det gjorts någon form av jämförelse mellan vad den planerade vården under åren 2020-2024 kostade att få i andra EU/EES-länder, jämfört med vad den skulle ha kostat i Sverige, svarade Försäkringskassan:
”Vi har inte gjort någon faktisk jämförelse av kostnader utomlands jämfört med vad det skulle ha kostat i Sverige vad jag vet. Däremot så ska ersättningen i varje enskilt fall motsvara som högst nivån för vad vården hade kostat om den utförts i Sverige.”
Varför inga kostnadsjämförelser gjorts anges inte. Kanske skulle sådana jämförelser rentav visa att kostnaderna för vård som getts i andra länder varit lägre än i Sverige. Högre kan de ju inte bli i och med att de inte ersätts med mer än vad vården skulle ha kostat i Sverige…
Dags för förändring
Svenska patienter borde inte tvingas kämpa mot byråkrati när deras liv står på spel. Försäkringskassan skulle kunna:
- Förbättra informationen till patienter om deras rättigheter enligt EU:s patientrörlighetsdirektiv.
- Skapa en enklare och snabbare process för godkännande av gränsöverskridande vård, särskilt för tidskritiska diagnoser.
- Utveckla standardiserade samarbeten med sjukhus i andra EU-länder för att förenkla processen och garantera kvalitet.
Att kunna söka vård i andra EU-länder är inte en lyx – det är en möjlighet som kan rädda liv och ge många som väntar i oändliga vårdköer en betydligt högre livskvalitet. När de svenska vårdköerna växer och patienter med allvarliga diagnoser och svåra smärtor tvingas vänta, borde alla tillgängliga vägar för att åstadkomma snabb och effektiv behandling utnyttjas.
Målet ska självklart inte vara att ”exportera” patienter, utan att använda sig av de möjligheter som finns att ge patienter bästa tänkbara behandling som finns att tillgå inom rimlig tid. Till dess att svensk sjukvård kan erbjuda vård inom medicinskt motiverade tidsramar borde Sverige på alla tänkbara sätt underlätta för patienter att söka vård över gränserna – för deras hälsas skull men också för samhällets bästa.
Merit Wager
