Sverige har en av Europas största riksdagar – men behöver vi verkligen så många politiker? De 349 riksdagsledamöterna är ett arv från 1971 då första och andra kammaren slogs ihop till en enkammarriksdag. Sammanslagningen resulterade i ett politiskt kompromissantal som aldrig ifrågasatts på allvar och som ingen heller tycks vilja ifrågasätta.
349 riksdagsledamöter motsvarar en större småländsk by. Varje ledamot har rätt till ett rejält arvode (78.500 kronor i månaden), kontor, fria resor inom Sverige, övernattningslägenhet i Stockholm för icke-Stockholmsbor, diverse ersättningar och goda pensionsförmåner.
Många beslut fattas ändå i Bryssel
Samtidigt som riksdagen vuxit sig dyr har dess faktiska beslutsfattande minskat. Uppskattningsvis hälften av all svensk lagstiftning har sitt ursprung i EU-direktiv och förordningar som riksdagen enbart kan implementera, inte påverka i grunden. Så om hälften av besluten ändå tas i Bryssel – varför behöver vi då 349 politiker i Stockholm?
Anonyma knapptryckare
En stor andel av ledamöterna är anonyma för väljarna. Partistyrelsen och riksdagsgruppen bestämmer hur de ska rösta. Anne-Marie Pålsson, moderat riksdagsledamot 2002-2010, beskrev 2011 vad hon upplevde under sin tid i riksdagen i boken Knapptryckarkompaniet:
”Vi ledamöter fungerar mest som statister, som något vackert att visa upp när demokratin behöver ett ansikte.”
I en intervju i Sveriges Radio tillspetsade hon: ”Ska man hårdra det behövs ingen riksdag, det räcker med partikanslier”.
Återkommande fusk och snikenhet
Trots generösa arvoden och förmåner upptäcks inte sällan fusk bland ledamöterna: felaktig folkbokföring för att få ut bostadsersättning, privatresor deklarerade som arbetsresor, långvarig frånvaro från möten, arvoden som fortsätter upp till tio år eller mer efter avgång. En del tidigare ledamöter söker inte nytt arbete efter en valförlust utan lever på skattebetalarna – och enligt nuvarande regler är det fullt tillåtet.
Med färre ledamöter skulle varje position bli mer synlig och varje missbruk också lättare att upptäcka och beivra. Samtidigt måste reglerna skärpas: den som fuskar för egen vinning ska avgå, inte fortsätta som ”politisk vilde” med full lön.
Internationell jämförelse
Sverige sticker ut i såväl nordisk som övrig europeisk jämförelse. Antal invånare per riksdagsledamot (2022-2023):
| Land | Invånare per ledamot |
| Sverige | ca 22 300 |
| Finland | ca 27 500 |
| Norge | ca 32 000 |
| Danmark | ca 33 000 |
| Frankrike | ca 84 500 |
| Spanien | ca 106 800 |
| Tyskland | ca 116 000 |
Sverige har fler folkvalda per capita än övriga nordiska länder och betydligt fler än i andra jämförbara europeiska demokratier.
En nödvändig men politiskt omöjlig reform
Med 199-249 ledamöter skulle riksdagen bli mer effektiv och överblickbar. Varje ledamot skulle bli viktigare och mer synlig, inte en del av ett knapptryckarkompani. Besparingen för skattebetalarna skulle kunna uppgå till hundratals miljoner kronor årligen.
Problemet är uppenbart: de som ska besluta om krympandet av den kostsamma riksdagsapparaten är riksdagsledamöterna själva och ingen vill rösta bort sin egen tjänst. Men genom att frysa antalet platser och låta naturlig avgång och partifördelning gradvis justera ner antalet skulle Sverige kunna få en riksdag i rimlig proportion till både befolkningen och dess faktiska beslutsmakt.
Frågan är inte om riksdagen bör krympas – utan hur länge vi har råd att vänta på politiker som vågar rösta bort sina egna stolar.
Merit Wager
