Det värmer ändå i hjärtat att allt fler faktiskt börjar reflektera över Green Deal och den gröna linjen som har fått löpa fritt utan ifrågasättande i alla fall 10 år nu. Sist ut nu är Bill Gates, som kanske var den sista personen man trodde man trodde skulle gå emot den gröna linjen.
Han har nämligen i åratal finansierat klimatkampanjer, techprojekt och hållbarhetsinitiativ. Men hans nya perspektiv går emot just det, alltså att människors välfärd måste gå före politiska symbolmål och utsläpp. Det intressanta är att allt fler börjar ifrågasätta hur mycket vi kan satsa på den gröna omställningen på bekostnad av människors levnadsstandarder. Och det är precis det som EU försöker, och faktiskt har lyckats ganska bra med, att genomföra.
Nyckeln i Gates argumentation är energi, tillgången till energi. Alla de stora framstegen i mänsklighetens historia, såsom sjukvård, transporter, utbildning och trygghet, har byggt på billig och stabil energi. Det är uppenbart att välfärden faller annars. Därför är det omöjligt att genomföra en grön omställning genom att minska energi, eftersom det endast resulterar i orealistiska klimatlöften som försvårar eller till och med omöjliggör för företag att vara verksamma i Europa och skapar en generellt svårare vardag för människor.
Vi ser det redan nu. Europas energipriser är bland de högsta i världen. Industriföretag lämnar kontinenten i en takt som borde få alla varningslampor att blinka. BASF flyttar produktion till Kina, tunga industrier i Tyskland varslar och svenska företag tvekar att expandera. Klimatmålen gör oss bokstavligen bara fattigare och mindre konkurrenkraftiga mot USA, Ryssland och Kina. Vi ligger efter i princip all utveckling på grund av dels regleringar, men framför allt vårt egenhändiga fokus på klimatet som prioriteras över allting annat.
Problemet är att EU har låst fast sig vid en idé om att nettonoll är en väg utan alternativ. Precis som med DSA (Digital Service Act) och censurreglerna, som också styrs från Bryssel, har man byggt ett system där politiker i praktiken kan fortsätta oavsett konsekvenser och inte heller behöver bekänna färg för sina misslyckanden, eftersom allt ändå dumpas på nationerna.
Det finns liksom ingen riktig mekanism för att backa, ingen vilja att erkänna att man kanske tagit i för mycket. Det är därför EU fortsätter driva samma linje trots att den uppenbart skapar problem för både företag och hushåll.
Det finns en styrka i att ändra sin ståndpunkt när man inser att man är fel ute. Och det är därför Gates uttalande är så viktigt. Inte för att han är först på bollen eller säger något unikt, utan för att han säger det som är logiskt och det människor i Europa redan känner av i sin vardag.
När energin blir dyr, när jobben flyttar och när politiken känns mer som ett experiment än något som faktiskt ska fungera, blir det uppenbart att det inte fungerar. Om vi inte klarar av att prioritera människors levnadsstandard framför symbolpolitik kommer hela idén att fallera av sig själv oavsett. Det måste finnas incitament, för i slutändan handlar det inte om hur många klimatstrategier Bryssel kan producera, utan om människor har råd att leva sina liv, precis som Bill Gates säger.
Filip Linnert
Källa:
https://brusselssignal.eu/2025/11/human-welfare-or-lower-emissions-pick-one/
