Ärkebiskop Martin Modéus har i Dagens Nyheter gått till storms mot kristen nationalism. ”Dags att göra motstånd mot den kristna nationalismen” lyder rubriken, en smula egendomlig med tanke på att han beskriver sig som ”själv djupt grundad i kärleken till Sverige” och han har inga problem med att erkänna hur viktig nationalstaten är för ”samhällsorganisationen och för upprätthållandet av de rättsliga strukturernas våldsmonopol”.
Men Modéus varnar för ”den form av klantänkande som nationalismen är”.
Om det är något nationalism inte är, så är det klantänkande.
I sitt fantastiska tvåbandsverk om civilisationsprocessen skriver Norbert Elias om hur nationalismen skapade empati med andra människor, bortom den egna klanen eller den egna byn. Steven Pinker citerar Elias i sin bästsäljare ”The better angels of our nature”, och beskriver hur betydelsefull nationalismen varit för att skapa fred och samförstånd mellan människor som aldrig träffats, som inte känner varandra, men som känner sympati med varandra därför att de ingår i samma nation.
Många framstående nationalismforskare, exempelvis den ofta citerade Benedict Anderson, betonar hur nationalism nästan aldrig handlar om hat mot andra – det som enligt Modéus kännetecknar nationalism – utan om kärlek till det egna landet, till den egna nationen.
En sann nationalist, säger Yoram Hazony, har sympati för andra nationella rörelser och unnar gärna andra nationer den kärlek till det egna som nationalisten själv känner till sitt.
Men Modéus utgår från att kärleken till det egna innebär hat mot det andra. Så behöver det inte alls vara. ”En ofullkomlig värld behöver naturligtvis gränser, men gränser ska hjälpa mänskligheten, inte stänga in den”, skriver han. Men varför är det bara en ofullkomlig värld som behöver gränser? Gränser kan bidra till fullkomnandet. Att vi begränsar oss så att vi sätter gränser mellan vardag och fest, mellan heligt och profant, mellan mitt och ditt och mellan gott och ont är exempel på hur gränser hjälper mänskligheten.
Nationsgränser innebär trygghet för dem som bor i ett land och behöver inte vara något dåligt. När folk säger floskler om att en gräns bara är ett pennstreck ritat på en karta, ett politiskt beslut eller en mänsklig illusion har de glömt hur många människor genom historien som offrat sina liv för att försvara gränser. Krig är givetvis något av det värsta mänskligheten skapat, men eftersom nu mänskligheten ser ut som den gör är gränser och försvar av dem inte bara ett nödvändigt ont, utan något positivt som skyddar oss mot ondska.
Ärkebiskopen söker i sin Bibel och menar av det han funnit att nationalism är problematisk ur teologisk synpunkt och strider mot Jesu förkunnelse. Låt mig, som inte är särskilt beläst i Nya Testamentet, påminna ärkebiskopen om Johannes 19:19-20 där det står att på Jesu kors satt ett anslag som på hebreiska, latin och grekiska förkunnade att han var ”Jesus från Nasaret, judarnas konung”. Anslaget var ämnat att förlöjliga. Jesus var inte kung. Men syftet var givetvis att framställa Jesus som en nationell ledare för judarna och det i varnande syfte: Den som försöker skapa nationell samling blir korsfäst, var den underförstådda betydelsen som det romerska imperiet ville förkunna.
Jesus ”hjälpte alla som kom till honom – över de mänskliga gränserna” skriver Modéus och ställer detta i motsats till trångsynta nationalister som i ärkebiskopens föreställningsvärld bara hjälper varandra.
Så behöver det inte vara. Rabbinen Chaim Meir Hager (1888-1972) från Vishnitz uttryckte det som så att en människa bör vara ”god mot alla, men inte god med alla”. Kan man så ska man vara god mot alla människor, men det är inte samma sak som att man måste vara god vän med alla. Det finns människor man inte bör bli påverkad av, andra som man bör hålla visst avstånd till för att skydda sig. Men om en sådan människa behöver din hjälp och du kan hjälpa, är det din skyldighet att göra det.
Detta gäller givetvis också på nationell nivå. En nation är som ett hem för nationens medlemmar. Kan de hjälpa andra människor ska de göra det. Men det innebär inte att alla världens människor ska ha tillgång till nationens landyta och resurser. Utan gränser är det inte längre ett hem, utan snarare en internationell flygplats eller järnvägsstation. Just därför att man älskar sitt hem vill man skydda det. Men kan man hjälpa andra människor att skapa sig egna hem, ska man ge dem den hjälpen.
Dan Korn
