Det sägs att i krig och kärlek är allt tillåtet. Mannen som uppfann uttrycket borde ha tillagt att under valår är också allt tillåtet. Då kan man komma dragandes med vilka lögner och fula knep som helst.
Inget är heligt, inte ens Bibeln. Pastorer, präster och biskopar attackerar Kristdemokraterna med argumentet att Bibelns ord och religionen inte bör vara politiska argument. Sedan gör de själva precis samma sak och använder Bibeln och Jesus som politiska slagträn.
När en pastor påstår att regeringens politik leder till att en ensam fyraårig pojke tvångsdeporteras från Sverige, det land han är född i, är det en ren och skär lögn. Man kan med rätta kritisera regeringen för krångliga regler som gör att pojken måste åka till Bosnien och därifrån ansöka om svenskt uppehållstillstånd, men den resan gör han tillsammans med sin pappa, som har svenskt uppehållstillstånd.
Det är inte fråga om en tvångsdeportation av en ensam pojke. Pastorn, som anser att man inte bör använda kristendomen i politiska syften, ljuger. ”Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa” (2 Mos. 20:16), står det som bekant i den Bibel han hänvisar till.
Det är väldigt populärt att påstå att företeelser man inte gillar är ett hot mot demokratin. Demokratin, i den vida betydelsen folkets vilja, har dock den irriterande ovanan att inte alltid vara politiskt korrekt, att inte lydigt följa den upplysta elitens infall.
Det är inte särskilt svårt att räkna ut att många av de stora medierna just nu utgår från att det blir en socialdemokratisk valvinst till hösten och att partiet måste förändra sin politik på flera viktiga områden för att kunna ha en chans att regera tillsammans med de minst sagt bångstyriga samarbetspartierna på den rödgröna sidan.
Att Socialdemokraterna på sistone tydligt förespråkar samma strama invandringspolitik som regeringen är därför ett problem. Hur ska man kunna jämka det med Miljöpartiets, Vänsterpartiets och Centerns invandringsvurmande?
Då utsätter man Socialdemokraterna för press. Och Magdalena Andersson verkar böja sig för trycket. I DN går man all in: ”Spanien välkomnar nästan en miljon migranter – Sverige borde inspireras” skriver deras ledarsida. Och de för fram statistik. Vad de inte verkar tänka på är att också andra kan bolla med siffror.
Vartannat vårdbiträde är i dag fött utomlands, skriver DN. Och de lägger givetvis inte till att samtliga dömda för gängkriminella mord är utlandsfödda eller har båda föräldrarna födda utomlands.
Vi behöver de utlandsfödda för att klara äldrevården, skriver de. Hur man kan skriva något sådant utan att ha kinderna blossande av skam är en gåta med tanke på att den svenska äldrevården drabbas av allt fler våldtäkter, där offren nästan uteslutande är gamla och hjälplösa kvinnor och förövarna i en besvärande hög grad är utlandsfödda män.
Och DN talar om politiker som prioriterar kulturkrig.
Ja det brukar heta så. Ett annat sätt att tala om samma sak är att säga att väldigt många svenskar har svårt att känna igen sitt land. Och det handlar självfallet inte om att svenskar är rasister som bara vill se blonda och blåögda omkring sig. Det handlar om att svenskar reagerar med ilska mot gängkriminalitet, hedersmord, uppfostringsresor och en galopperande välfärdsbrottslighet, allt fenomen som nästan uteslutande är resultat av Sveriges stora invandring.
Ja, de allra flesta invandrare till Sverige är hyggliga, skötsamma och arbetsamma människor. Men det går inte att komma ifrån att de problem som bekymrar allt fler svenskar beror på invandring.
Detta ser människor och när medier och kyrkan försöker påverka opinionen lär resultatet bli att en del människor kommer att bli övertygade, medan andra kommer att bli arga. Vilken grupp som är den största kommer vi att få se i opinionsundersökningar och slutligen i valet till hösten.
Fram till dess kan vi bara gissa. Och en sådan gissning är att SVT, DN och Svenska kyrkan just nu är Sverigedemokraternas bästa valarbetare.
Mannen som uppfann uttrycket om krig och kärlek var faktiskt politiker. Engelsmannen John Lyly skrev 1579 romanen ”Euphues, The anatomy of wit”, som anses vara världens första roman. Där förekommer orden om att allt är tillåtet i krig och kärlek. Tio år senare valdes han till ledamot av det engelska parlamentet, men det var i en tid då den allmänna rösträtten inte fanns, då man inte behövde kampanja på samma sätt som i dag för att driva igenom sin vilja.
Annars hade Lyly säkert lagt till att under valår är också allt tillåtet.
Dan Korn
