Numera kanske vi inte längre präglas av samma utvecklingsoptimism och framstegstro som präglade 1900-talet, men påfallande många människor har en väldigt negativ syn på äldre tider. De tycks tro att alla människor förr levde i yttersta fattigdom, att människors liv var glädjelösa och hårda. Att vi i vår moderna tid skulle ha något att lära av det förgångna blir en rent abstrakt tanke som man har svårt att ta till sig.
För några år sedan firade Sveriges riksdag ”Svensk demokrati 100 år”. Det man firade var införandet av den allmänna rösträtten, vilket inte är samma sak som att demokratin infördes då. Men många tycks tro att det var så. En professor vid Södertörns högskola uttalade sig i den vevan i radion och påstod att Sverige innan dess var ett envälde, styrt av kungen. Att kungens makt varit begränsad i Sverige ända sedan 1809 års regeringsform kände alltså denne professor inte till. Inte heller att riksdagen har anor som går tillbaka till medeltiden. På lokalplanet var Sverige till stor del demokratiskt sedan urminnes tider genom byalag och sockenstämmor.
Den negativa synen på historien kan vara en förklaring till de många övergreppen inom åldringsvården. Gamla människor är en länk till det förgångna och värdesätter man inte historien värdesätter man inte heller människorna som representerar den.
När jag nyligen granskade sexuella övergrepp inom hemtjänsten och olika vårdhem de senaste fem åren fick jag – bland annat via Verifiera – fram flera fall än de 45 som en granskning av Uppsala Nya Tidning redan visat. Bland dem fanns ett mord under tortyr mot en 94-årig kvinna av hennes hemvårdare.
I sjutton fall gick det att identifiera gärningsmannen. Alla är män. Här är det berättigat att tala om mäns våld mot kvinnor. Tio av de sjutton var av utländsk härkomst och av dem var samtliga från så kallade ”failed states” som Somalia, Syrien och Afghanistan, det vill säga länder där rättsväsendet är så bristfälligt att människor lärt sig att man kan komma undan med nästan vad som helst och där lojaliteten ligger mot människor i den egna klanen snarare än i samhället där man lever.
Men sju personer är alltså svenskar. Om något generellt kan sägas om dem tycks det vara personer med rymliga samveten och gränslös livsstil. Det framgår inte bara av övergreppen, utan också av att de flyttar nästan varje år och inte bara byter adress, utan också förhållanden, jobb och vänner.
Men den verkliga frågan man måste ställa sig är givetvis varför man över huvud taget anställer män att utföra bland annat intimhygien på äldre kvinnor. Man kan förklara det med den i det närmast institutionaliserade naivitet som kännetecknar svensk myndighetsutövning, där man i ivern att vara ”inkluderande” vägrar att se att det faktiskt finns skillnad på folk.
En annan orsak är givetvis besparingar. Man betalar låg lön i vården och då får man ta det folk man får tag på. Men det är ju ingen naturlag som säger att man måste betala låg lön. Det beror på hur man prioriterar. Med en högre lön hade fler sökt vårdyrken och då hade man kunnat vara kräsnare i urvalet. Men då måste resurser avsättas och till slut handlar det om hur man värderar människor.
Det talas ofta i stora och vackra ord om de som byggt vårt land, men tyvärr präglas mycket av synen på våra äldre av förakt för historien och de människor som representerar det förgångna. Detta borde förändras. Unga människor kan lära sig saker snabbare än de äldre, men det kompenseras av äldres erfarenhet och – ett ord som knappt används längre – visdom. Och hur blir man vis också som yngre? Jo genom att lyssna på de äldre.
Dan Korn
Skribent och författare
