En tillnyktring pågår inom många områden och ett av dem är arbetskraftsinvandringen, som tyvärr ofta slentrianmässigt klumpas ihop med asylinvandringen i debatten, inte minst när man tittar på beviljade uppehållstillstånd och total migration.
Att människor kommer hit och arbetar från dag ett är i grunden positivt för alla länder. Skatteintäkterna ökar och människor med den drivkraften integrerar sig inte sällan betydligt fortare än asylmigranter. Men vi har som på många områden haft en alldeles naiv inställning till den eftersom även arbetskraftsinvandring har fört med sig även dåliga saker för Sverige.
Fram till 2007 var det i princip omöjligt att flytta hit för jobb. Socialdemokraterna gav redan på 70-talet LO veto över vartenda arbetstillstånd, genom den så kallade ”arbetsmarknadsprövningen”, som i praktiken var att LO fick ansökan skickad till sig från Migrationsverket och bedömde de att personen inte skulle få jobbet för att någon redan i Sverige var lämpad blev det nej.
Socialdemokraterna har alltid betalat LO, för de stora bidragen och all hjälp med opinionsbildning, i form av såväl lagar som representation. LAS och MBL är andra sådana lagar, specialskrivna för att ge just LO makt. Arbetsmarknadsprövningen stängde permanent dörren för alla som ville komma hit och arbeta och de enda invandrarna som tilläts var asylsökande.
Alliansen avskaffade detta absurda system 2007 och vi kommer aldrig få tillbaka vetot för LO, men systemet som de i sin tur skapade var märkligt naivt.
De satte gränsen till ynka 13 000 kronor i lön för att få komma hit och arbeta, och inga regler kring anhöriginvandring så varje person med så låg inkomst hade rätt att ta hit såväl make/maka som barn. Inga krav på försörjning fanns så partnern kunde därför söka bidrag direkt och hela familjerna har haft 100 % rätt till allt i välfärden från dag ett.
Sedan ett år tillbaka är gränsen höjd till 28 480 kronor per månad i lönekrav för att beviljas arbetstillstånd. Dessutom finns det högre krav för vissa branscher och det är idag betydligt svårare att få arbetstillstånd i dem även när lönekravet är uppfyllt. Detta gäller bland annat bygg, städ, hotell/restaurang och personlig assistans. Branscher man vet sedan tidigare varit föremål för insatser mot svart arbetskraft, påhittade jobb och kriminalitet.
För systemet med arbetstillstånd har givetvis utnyttjats friskt. Bolag har skrivit fejkade anställningsavtal antingen bara i syfte att hjälpa landsmän (som betalat generöst) att komma hit eftersom de aldrig skulle få asyl. Och runda systemet för att få stanna här. Eller så har man haft som syfte att utnyttja välfärden på resurser på olika sätt.
Förutom lönekravet måste även en person som också vill ta med sig familjen kunna försörja såväl maken/maka som barn, och här räcker därför inte lönekravet. Förutom bostadskostnaden måste personen även försörja partnern, som beräknas till 10 000 kronor för ett par ihop och 3000 – 5000 kronor per barn beroende på ålder.
Allt detta är mycket bra regler. Det är jättebra för Sverige att folk kommer hit och jobbar men tillgång till hela vårt generösa välfärdssystem ska ingen ha förrän man kvalificerat sig.
Bara att vi har avgiftsfri skola har varit skäl nog för folk att flytta hela vägen hit och ta vilket skitjobb som helst, dessutom kunde ju frun få bidrag direkt, samt bostadsbidrag, barnbidrag, flerbarnstillägg, föräldrapenning etc.
Men en skolplats för ett barn kostar ca 100 000 kronor per år, bara det. Sedan har vi den nästan avgiftsfria tandvården och sjukvården på det. Detta ligger fortfarande i potten för alla arbetskraftsinvandrare.
Det rimligaste vore regler för kvalificering, och att en sjukvårdsförsäkring krävs för alla arbetskraftsinvandrare under den tiden, till exempel 12 månaders heltidsarbete. Innan man ens får ansöka att ta hit familjen, och att då make eller maka också ska ha en sjukvårdsförsäkring sitt första år i Sverige.
Första nivån på kvalificering är då skola för barnen, sjukvård och tandvård etc. Men andra delar, som barnbidrag, bostadsbidrag, föräldrapenning, sjukpenning för makan etc borde ingå först i en andra nivå på kvalificering.
Vi har ett gigantiskt välfärdssystem och en ny arbetstagare har inte bidragit tillräckligt till det på ett år för att få tillgång till det. Svenskar som arbetar heltid har ofta arbetat minst tio år innan de får barn och då får föräldrapenning, barnbidrag etc. För att skydda systemet för att urholkas måste vi kräva att nya skattebetalare först betalar in till systemet för att få full tillgång, att bara ha lönekrav räcker inte.
Det är bra att regeringen stängt, eller försökt stänga, dörrarna för uppenbara fusk och bedrägerier. Men ska vi få systemet att fungera väl måste några fler dörrar stängas och då in till välfärden.
Rebecca Weidmo Uvell
fri högerdebattör på sajten uvell.se