Efter den skarpa kritik som under många år riktats mot Allmänna arvsfonden borde hanteringen av avlidnas efterlämnade arv ha förändrats. Ett system där staten genom en fond övertar kvarlåtenskap och delar ut den utan individuell prövning av den avlidnes sannolika vilja underminerar grundläggande arvsrättsliga principer om respekt för den enskildes autonomi och sannolika vilja vid livets slut.
Den 25 oktober 2024 skrev jag här under rubriken ”Riksrevisionen: Allmänna arvsfonden bör avvecklas”, ett citat ur den kritiska rapporten ”Allmänna arvsfonden – pengar som söker mening”, exakt i enlighet med de instruktioner fonden uppgavs ha lämnat.”publicerad i mars 2024. Efter decennier av kritik kom Riksrevisionen fram till det som också blev slutsatsen av granskningen: ”Allmänna arvsfonden bör avvecklas”.
På Svenska Dagbladets ledarsida hade advokaten Thorulf Arwidson redan i december 2021 skrivit om att ”För många arv går till Allmänna arvsfonden”. Bland annat:
Föråldrade regler med mycket höga beviskrav gör att Allmänna arvsfonden tar hand om vissa arv som rimligen borde tillfalla närstående till den som avlidit.
Avlidnas pengar har i vissa fall tilldelats verksamheter som senare ifrågasatts
Den 26 januari 2022 avslöjade Uppdrag granskning i SVT bland annat att Allmänna arvsfonden betalat ut nära en miljon till den somaliska föreningen Umis efter att fonden själv hade instruerat föreningen om hur ansökan skulle utformas. Enhetschefen Hans Andersson sa då att ”hans bild” är att föreningen verkligen menade att de tagit avstånd från sitt kvinnoförtryckande agerande, vilket föreningen i sin ansökan senare formulerade exakt i enlighet med de instruktioner fonden enligt programmet hade lämnat.
Genom åren har då och då tvivelaktigheter i Allmänna arvsfondens agerande tagits upp medialt, men någon faktisk och genomgripande uppstramning av det kritiserade systemet för fördelning av avlidnas medel verkar inte ha skett ens efter Riksrevisionens tidigare nämnda rapport.
Sverige kunde lära av Finland
Om Sverige inte förmår reformera systemet inifrån kan det vara värt att se hur andra länder hanterar motsvarande situation. Det borde inte gå att få tillgång till avlidnas pengar enbart på grund av att man skriver ansökningar med ord och meningar som för tillfället är gångbara och ”politiskt korrekta”. Det är hög tid att förnya hanteringen av avlidnas efterlämnade pengar när de inte har lagliga arvingar och inte har skrivit testamente. Det är därför naturligt att studera hur andra länder hanterar motsvarande situation. En jämförelse med Finland visar att förfarandet skiljer sig markant från det svenska. Ett liknande system borde övervägas i Sverige.
I Finland hanteras arv efter avlidna personer utan arvingar och utan testamente enligt Ärvdabalken. Om det inte finns några lagstadgade arvingar övergår egendomen till staten om inget testamente finns. Den hanteras av Statskontoret, den statliga myndighet som ansvarar för ärenden kring arv till staten.
Hur arvet fördelas i Finland
Varje år avlider cirka 800 personer i Finland utan att efterlämna arvingar. Omkring hälften av dem har upprättat testamente. Om en avliden person i Finland inte har några arvingar och inte har upprättat ett testamente ärver staten hans eller hennes egendom. Dödsbon som tillfaller staten hanteras av Statskontoret. Följande parter kan då, som det anges i lagen, ansöka om en del av arvet:
Så fattas besluten
Statskontoret utser en boutredningsman att hantera dödsboet och fattar beslut om egendomen tidigast ett år efter dödsfallet. Egendomen kan då
- behållas av staten om den är lämplig för offentligt bruk (t.ex. fastigheter för naturskydd, värdefulla föremål till museer eller betydande summor pengar)
- överlåtas helt eller delvis till en person som stod den avlidne nära (t.ex. sambo, vän eller vårdare) om det anses rimligt och i linje med den avlidnes troliga vilja
- överlåtas till den avlidnes hemkommun eller kommunen där fast egendom finns (kommunerna meddelas per e-post efter bouppteckningen och kan ansöka)
År 2025 tillföll enligt Statskontoret 50,5 miljoner euro staten i kvarlåtenskap. Av den summan återgick 28,5 miljoner euro till arvlåtarens hemkommun, 18,1 miljoner euro kvarhölls i statens ägo medan 3,9 miljoner euro överläts åt privatpersoner.
Dags att ändra hanterandet av avlidnas pengar i Sverige
Man borde ha lyssnat på riksrevisor Helena Lindberg, som i oktober 2024 konstaterade att de förhållanden som motiverade inrättandet av arvsfonden för hundra år sedan inte längre är aktuella och att:
”Regeringen bör ta fram ett nytt system som är mer robust mot missbruk och oegentligheter.”
Regeringen bör ta denna rekommendation på allvar. En fungerande modell som knappast är omöjlig att genomföra också här finns ju att studera på nära håll.
Merit Wager
