Få jublar av glädje när en säljare ringer. Men att stoppa företag från att erbjuda varor och tjänster är en inskränkning i närings- och yttrandefriheten.
”Förbjud all telefonförsäljning”, föreslog Konsumentverket i förra veckan.
Jag förstår önskan att vilja skydda gamla och svaga från bedrägerier och lurendrejerier. Socialdemokraternas telefonförsäljning av lotter ledde exempelvis till att många hamnade i knipa. S lotterier använde sig av ett bolag som tillämpade oetiska, vilseledande och aggressiva försäljningsmetoder. Inte sällan riktade de in sig på äldre, förvirrade och redan skuldsatta svenskar. Det avslöjade DN förra året.
Rädslan för att bli lurad av säljare har fått sex av tio att inte svara alls på okända nummer, vilket kan leda till att de missar samtal från polis och vård.
Ingen önskar naturligtvis att människor far illa och blir grundlurade. Men att totalförbjuda är ändå alltför radikalt – en rejäl inskränkning av närings- och yttrandefriheten.
Alla företag i en fri ekonomi kommer att behöva sälja sina varor och tjänster för att gå runt, och det är självklart att de försöker attrahera kunder på olika sätt. Det bör de få göra.
Konsumentverket beskriver att problemet med försäljning via telefon är att konsumenten överrumplas och därför har dåliga förutsättningar att fatta väl avvägda beslut. Dessutom används ofta vilseledande och påstridiga försäljningstaktiker.
Men även om detta är obehagligt är det högst tveksamt om politiken därmed ska ta sig rätten reglera hur saker ska säljas. Vad händer då med algoritmer i sociala medier, annonstavlor på stan eller reklam i medier? Alla företag försöka beröra oss känslomässigt och pocka via diverse trick. De vill få oss att känna oss fula eller gamla för att vi ska ha behov av en ny kräm eller vitaminkick. Annonsörer vädjar till vår längtan efter status, utnyttjar dålig självkänsla eller oro.
Staten varken ska eller kan skydda oss emot allt detta. I stället behöver vi själva bli motståndskraftiga mot frestelser. Vi måste lära oss att granska källor, ifrågasätta lockande erbjudanden, stå emot och repa mod att säga nej tack. Om vi förlitar oss på att politikerna förbjuder allt som inte är bra blir resultatet naivitet, att fler försvagas, till och med fördummas.
Inte oväntat vill Vänsterpartiet att telefonförsäljning förbjuds. ”Det finns ingen anledning att tillåta det”, enligt Nooshi Dadgostar.
Men även partier med positiv inställning till näringsfrihet och marknadsekonomi ville se förbud när radion frågade i höstas. Bara Moderaterna var helt emot. Sannolikt spelar opinionstrycket roll. Enligt Indikator är nästan 75 procent av svenskarna positivt inställda till ett förbud av telefonförsäljning.
Det är dock ändå märkligt hur till och med marknadsliberaler är positiva till att stoppa företag från att sälja på det här sättet och inte står upp mot de auktoritära förbudsivrarna.
”En helt igenom strålande idé”, skrev Malin Lernfelt från liberala Hallandsposten. Anledningen var att ”ingen uppskattar att bli uppringd av försäljare på jobbet eller när man äter middag”.
Men det går utmärkt att sätt telefonen på ljudlös eller säga nej till någon som ringer. När liberala röster misstror människor förmåga att fatta egna beslut, och vill förbjuda allt som är lite störande, är vi illa ute. Vem försvarar friheten då?
Civilminister Erik Slottner (KD) stänger inga dörrar vad gäller Konsumentverkets förslag. ”Jag reagerar starkt på uppgifter om att många hamnat i kläm vid telefonförsäljning. Inte minst äldre, språksvaga och personer med vissa funktionsnedsättningar drabbas illa”, sa han.
Jag är djup förståelse för hans inställning, men regeringen bör våga stå upp för friheten. Att dundra på med ett tvärstopp för alla är för grovt.
Förbud blir en falsk trygghet. Ett slags politiskt förräderi. Paternalism som försvagar.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör på Hjärtat till Höger
