Sedan Högsta domstolens dom i februari, där rättsdatabasers publicering av domar ansågs stå i strid med GDPR, har journalistikens verktyg för granskning kommit i kläm. Domen påverkar inte bara företag och myndigheter – utan även redaktioner, reportrar och hela vår gemensamma möjlighet till transparens.
Företaget Verifiera är en av de aktörer som länge tillhandahållit rättsdata som annars kräver manuell inhämtning från domstolar. Med deras hjälp har journalister, arbetsgivare och myndigheter kunnat göra effektiva bakgrundskontroller. VD:n Peter Carpelan menar att domen slår hårt mot ett journalistiskt förarbete som sällan syns men ofta är avgörande:
– Det journalistiska arbetet börjar inte vid publiceringen. Det börjar med granskning, faktainsamling och bakgrundskontroller – arbete som kräver tillgång till rättsliga dokument. Att begränsa den tillgången är att begränsa vår möjlighet att verka fritt.
Flera kommuner vittnar om ett ökat behov av bakgrundskontroller, även för yrken långt från maktens korridorer. Fältassistenter och andra samhällsnära tjänster kan hamna i kontakt med organiserad brottslighet. Samtidigt pekar Säkerhetspolisen på hur sårbart Sverige är för infiltration.
För journalister handlar det om mer än säkerhet. Det handlar om möjligheten att följa pengarna, granska domslut, förstå maktförhållanden och ge allmänheten inblick i rättssystemet. Men HD menar att rättsdatabaser inte i tillräcklig grad uppfyller kraven på ett ”journalistiskt syfte” enligt EU:s regler.
– Det är ett riskabelt vägval, säger Carpelan. Grundlagen skyddar vår rätt att ta del av offentliga handlingar, men här säger domstolen att publicering inte är tillåten om den görs på ett för tillgängligt sätt. Det är inte hållbart. Hur definierar man egentligen vad som är journalistik – och vem får göra det?
Konflikten mellan EU:s integritetsskydd och Sveriges tryckfrihet blir alltmer tydlig. Samtidigt lanserar regeringen strategier för att öka motståndskraften mot organiserad brottslighet, där just bakgrundskontroller är ett centralt verktyg.
Det journalistiska arbetet står alltså i skärningspunkten mellan öppenhet och skydd av personuppgifter. Det finns en risk att den nya rättspraxisen leder till att redaktioner får svårare att verifiera källor och motparters trovärdighet – något som kan försena eller i värsta fall stoppa viktiga granskningar.
– Vi måste våga tala klarspråk. Det här handlar inte bara om rättsdatabaser. Det handlar om vår demokratiska grund – pressfriheten, tillgången till information, och medborgarnas rätt att bli informerade, avslutar Peter Carpelan.
