Sverige står inför ett märkligt dilemma. I mars 2025 saknade 155 600 ungdomar mellan 15–24 år arbete, vilket motsvarar 23,6 procent av arbetskraften i åldersgruppen. Samtidigt hör vi ständigt påståenden från politiskt håll om att Sverige måste importera arbetskraft från andra länder. Men varför skulle vi behöva fylla på arbetsmarknaden utifrån, när vi uppenbarligen misslyckas med att ge våra egna unga en chans?
Erfarenheterna från Nederländerna kan ge oss en varningsklocka. I rapporten Borderless Welfare State analyserar forskare hur invandringen faktiskt påverkat de nederländska statsfinanserna. Resultatet är tydligt: invandring, särskilt från icke-västliga länder, har en kraftigt negativ effekt. Den genomsnittliga budgetbelastningen uppgick till hela 27 miljarder euro per år mellan 2015 och 2019, motsvarande cirka 3,8 procent av Nederländernas BNP.
Och detta är bara början. Rapporten pekar på att om nuvarande invandringsnivå och sammansättning fortsätter, kommer Nederländernas offentliga finanser belastas med ytterligare cirka 600 miljarder euro fram till 2040. Trycket på välfärdsstaten ökar därmed år för år, och framtidens skattebetalare får stå för notan.
Rapporten visar också att många invandrare från tredjeländer generellt sett kostar mer än de bidrar. Skatteintäkterna från dessa grupper är lägre, samtidigt som kostnaderna för socialförsäkringar, utbildning, sjukvård och bostadsbidrag är högre. Dessutom skickas en betydande del av inkomsterna ut ur landet i form av remitteringar, det vill säga pengar som kunde ha cirkulerat i ekonomin men istället försvinner.
En annan viktig poäng i rapporten är att arbete i sig inte räcker för att säkerställa ett positivt ekonomiskt bidrag. Arbetskraftsinvandrare från Central- och Östeuropa, trots hög sysselsättningsgrad, visade sig i många fall vara nettomottagare av välfärdsförmåner och en belastning för statsbudgeten. Föreställningen att så länge invandrare arbetar blir det lönsamt, stämmer alltså inte.
När vi i Sverige har över 155 000 unga arbetslösa borde prioriteringen vara självklar: våra egna ungdomar måste sättas först. Istället för att skapa nya grupper av lågavlönade och ofta med otrygga anställningar borde resurserna läggas på att lyfta svenska ungdomar in på arbetsmarknaden.
Det handlar inte enbart om ekonomi. Det handlar om social hållbarhet och om moral. Vad sänder det för signal till dagens unga generation när politiker hellre väljer att importera arbetskraft än att satsa på deras framtid? Om vi inte ens klarar av att integrera och sysselsätta våra egna, hur kan vi då motivera en fortsatt arbetskraftsinvandring från tredjeländer?
Erfarenheterna från Nederländerna borde få oss att stanna upp och tänka efter. Rapporten visar tydligt att utan strikt selektion på utbildningsnivå och produktivitet leder invandring från tredjeländer nästan undantagslöst till en nettobelastning på statens finanser. En ansvarsfull politik måste därför fokusera på kvalitet framför kvantitet.
Sverige behöver inte mer ogenomtänkt arbetskraftsinvandring. Sverige behöver en politik som sätter våra egna ungdomars framtid först.
Filip Linnert
högerkonservativ debattör
