Ett kraftigt höjt återvandringsbidrag är mycket mer populärt bland invandrare än bland svenskar. Det något överraskande resultatet presenterades häromveckan i en opinionsmätning av tankesmedjan Järva Research och mätföretaget Indikator opinion.
Regeringens initiativ att rejält öka återvandringsbidraget möts annars med viss skepsis. Bland befolkningen generellt är det bara 27 procent som tycker det är ett bra initiativ, jämfört med 38 procent som tycker att det är dåligt. Attityderna varierar med partitillhörighet. Det är enbart bland M-, KD- och SD-sympatisörer som det höjda återvandringsbidraget möts övervägande positivt. Bland andra partiers anhängare betraktas återvandringsbidraget övervägande negativt.
Men bland invandrare är inställningen omvänd. Bland personer födda utanför Europa är det 42 procent som gillar återvandringsbidraget, mot 28 som är skeptiska.
Klyftan är nästan likadan för boende i utsatta områden. Bland personer med utländsk bakgrund som bor i utsatta områden är 39 procent positiva och 30 negativa. Men personer med svensk bakgrund i utsatta områden är till 42 procent negativa och 26 procent positiva.
Ju kortare tid i Sverige, desto mer positiv är invandraren till återvandringsbidraget. Bland utrikesfödda som bott i Sverige kortare tid än fem år är 46 procent positiva till en kraftig höjning av återvandringsbidraget.
Resultaten kan förvåna. Men samtidigt ligger de kanske i linje med andra forskningsfynd som pekat på stora åsiktsskillnader mellan utsatta områden och majoritetssamhälllet. Göteborgsstatsvetarna Peter Esaiasson och Jacob Sohlberg har bedrivit surveyundersökningar i förorten och noterat att opinionen inte alls är så mellanmjölkssvensk som tidigare antagits. I en studie publicerad förra året visade forskarna att folk i förorten vill ha fler synliga poliser, drömmer om städade gator samt ordning och reda, kräver att få stopp på buset och tycker att föräldrar ska ta ansvaret att hålla efter sina barn. Till skillnad från majoritetssvenska respondenter, där samma frågor var betydligt lägre prioriterade.
Det kan finnas en rad förklaringar till åsiktsglappet. Antagligen skiljer sig livet i förorten påtagligt från tillvaron i övriga Sverige. Det är i alla fall lätt att föreställa sig att framtidsutsikterna är mörkare där, och att det avspeglas i opinionen. Frågor som är avlägsna i villakvarteren kan vara akuta i miljonprogrammet.
Det kan också råda olika syn på statens roll. Personer som invandrat från dysfunktionella stater med auktoritära styren har möjligen en annan syn på vilka metoder som behövs för att upprätthålla ordning i andra demografier än svenska.
I vilket fall är fynden ett underbetyg till den svenska politiska högern. Den har totalt misslyckats att växla in stödet för regeringens politik till röster på Tidö-partierna.
Vad skulle hända om SD, KD eller M bedrev kampanj för återvandring i förorten? Tilltaget skulle förstås bli utskällt och öka polariseringen. Men det skulle kanske också mobilisera egna väljare och locka nya sympatisörer på plats.
Att döma av fynden från Järva Research skulle många invandrare hålla med.
Per Gudmundson
journalist och redaktionschef på 100%.
