En person hade som förare av en personbil kommit över på fel vägbana där han kolliderat med en cyklist som kom i mötande riktning. Cyklisten skadades allvarligt.
Anledningen till kollisionen var att bilföraren under körningen drabbats av ett hastigt sjukdomsfall som medförde att han förlorade medvetandet. Det var fråga om ett abstinensrelaterat epileptiskt anfall.
Utredningen i målet visade inte att föraren insåg risken för att han skulle kunna förlora medvetandet under körningen. Högsta domstolen bedömer att han däremot borde ha insett denna risk.
Vid sin bedömning fäster domstolen vikt vid att föraren vid åtminstone ett par tillfällen tidigare hade drabbats av plötsliga anfall där han hade förlorat medvetandet. Det senaste av dessa, cirka ett och ett halvt år före kollisionen, hade inträffat efter ett återfall i missbruk som hade avbrutits abrupt några dagar före anfallet och som följts av att han fick vård för abstinens.
Föraren anses ha varit omedvetet oaktsam och döms för vållande till kroppsskada.
