Det går inte längre att se på hur kvinnor förtrycks och naivt säga ”gör som ni vill”.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch vill se totalförbud för niqab och burka på offentliga platser i Sverige, som gator, torg, köpcentrum och vårdinrättningar. Det meddelade hon i helgen.
Samma förslag kom i veckan från Italiens Georgia Meloni och fler länder börjar agera mot kvinnoförtrycket. Fler står upp för de tystade och kuvade under slöjorna.
Språkröret Daniel Helldén, MP, sågade Buschs förslag: ”Jag anser ju att vi inte ska hålla på och förbjuda klädesplagg”, sa han till radion.
Och visst är det problematiskt att tvinga fria vuxna människor att klä sig på ett visst sätt. Det blir svårt med gränsdragningar och tolkningar, och att Busch inte vill möta personer på Ica som täcker ansiktet är inte ett starkt argument.
Men ingen kan ha missat vad de heltäckande plaggen står för och vilken kultur de är en del av.
Många muslimska kvinnor hävdar att de bär plaggen frivilligt, och så kanske det känns när man pressats av familjen hela livet. Men det går inte att ignorera alla avslöjanden kring hur kvinnorna under slöjan behandlas, att många lider och skulle behöva upplysas om sina rättigheter.
Det färskaste är Expressens avslöjande att imanen Saleh Abouelenen i en moské i Kristianstad i somras predikade om hur män ska slå sina fruar. Om en kvinna inte lyder när hon blir tillrättavisad ska mannen först undvika henne i sängen, men om hon ändå inte lyssnar ska han slå henne. Imamen påstod att kvinnor ligger bakom de flesta problemen i ett äktenskap och att mannen därför har rätt att disciplinera. Kvinnor som blir slagna uppmanades att ”ha tålamod”.
När olika politiker snabbt rasade och visade oro och ilska var detta tydligen ett problem för vänstern. Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima Bank skrev på X: ”Alla ministrar verkar i dag ha twittrat om en sjuk grej en vikarierande imam i Kristianstad sagt i en fredagsbön i somras. Rimlig prioritering.”
Författaren Jan Guillou förminskade imamens misogyna uttalanden till något ”dumt”. I stället ägnade han all sin kraft i sin krönika åt att håna regeringen, vars ministrar reagerat kraftfullt.
Det är bisarrt att Sima och Guillou kan tolka det som ”en sjuk grej” eller ”dumt” att en man står och säger åt människor att kvinnomisshandel är rätt.
Det är alldeles för många som lever i ofrihet i vårt land, och allra hårdast drabbade är de kvinnor som bär burka och niqab. Ett förbud mot klädesplagget är inte för att straffa dem – utan för att befria dem.
2012 sände SVT:s Uppdrag Granskning ett viktigt reportage. Med hjälp av dold kamera och mikrofon avslöjade de att imamer i sex av tio moskéer runtom i Sverige uppmanade kvinnor att inte polisanmäla män som slagit dem. I stället skulle kvinnan finna sig i våldet, till och med säga förlåt. En kvinna fick inte neka sina män sex, ens om han slagit henne.
2022 rapporterade programmet att en majoritet av granskade moskéer gick med på att genomföra ”njutningsäktenskap”, det vill säga att män betalar för att vara gift med en kvinna en kort tid.
Samma år avslöjade UG att moskéer nekade flera kvinnor religiös skilsmässa – enbart för att mannen sa nej.
I mars 2024 avslöjade samma program att företrädare för moskéer uppmanade föräldrar att inte berätta sanningen om barnaga för socialtjänsten. I tio av de 18 moskéer som svarade uppmanades en kvinna att inte avslöja för socialtjänsten att hon slagit sin sjuårige son. Bara fem rådde henne att säga sanningen.
Hur många sådana här program ska behöva sändas? Hur många undersökningar ska behöva göras? Hur många artiklar ska behöva skrivas innan Sverige vaknar?
När vår vänliga svenska öppna kultur ger frihet och visar tolerans ger vi grönt ljus åt dem som vill förtrycka och kväva människors livslust.
Vänstern kommer att kalla Busch och andra auktoritära när de vill ha förbud och kontroll. Men det är tvärtom. Mörkret finns någon annanstans.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör på Hjärtat till Höger
