Hårda straff fungerar. Resultatet syns varje dag i svenska fängelser. Vi har idag dubbelt så många grova kriminella inlåsta, jämfört med för några år sedan. Det visar ny statistik från Brottsförebyggande rådet.
För tio år sedan satt i genomsnitt ungefär 4000 kriminella i fängelse. Sedan dess har en rad straffskärpningar införts, inte minst under de senaste åren. Den hårdare kriminalpolitiken har gett effekt. Förra året hölls i snitt drygt 8000 brottslingar inlåsta.
Omsättningen är förstås större än så. Många straff är ju korta. Under förra året var det knappt 12000 personer som påbörjade ett fängelsestraff, jämfört med cirka 8500 för ett decennium sedan. Antalet nyintagna på anstalt var 2024 det högsta sedan 1996. Profilen var ungefär den vanliga. 91 procent män. 24 procent saknar svenskt medborgarskap (ännu fler bland de riktigt grova brottslingarna – 33 procent av de livstidsdömda var inte svenska medborgare).
De mjuka påföljderna har inte alls haft samma utveckling. Det är idag ungefär lika många som döms till skyddstillsyn, fotboja eller samhällstjänst som för tio år sedan. De mjuka straffen har bara ökat med någon procent, enligt Brå:s statistik.
Brå-forskarnas förklaring pekar på de tunga brotten.
“Ökningen av antalet intagna på anstalt sedan 2017 förklaras främst av de straffskärpningar av grova brott som har skett de senaste åren”, säger Charlotta Lindström, statistiker på Brå.
Konstaterandet är intressant av flera anledningar.
Först och främst visar Brå-statistiken att politiken har fått avsedd effekt. Detta är inget självklart. Det har hänt att försök att skärpa kriminalpolitiken har gett motsatt resultat. Med justitieminister Beatrice Ask (M) strävade dåvarande Alliansregeringen efter en strängare syn på narkotikabrott. Men samtidigt ledde Högsta domstolens tolkningar till att straffskalan mildrades. Nuvarande politik tycks mer genomgripande.
För det andra visar statistiken att inlåsning är helt okontroversiellt. I flera decennier har olika samhällsdebattörer annars gjort gällande att fängelse är något tvivelaktigt. Fängelse har utdömts som kontraproduktivt, skadligt, ineffektivt eller poänglöst. Det har därför rått en presumtion mot fängelse, så att domstolar alltid har försökt hitta andra påföljder. Men nu tycks Sverige ha landat i att grova brott ska resultera i inlåsning. Det blev inget ramaskri när fängelsebefolkningen fördubblades på några år. Tvärtom.
Tänk om vi nu också kunde ta nästa steg. Det är ju inte bara den som begår ett riktigt grovt brott som behöver fängslas. Även de som begår riktigt många brott skulle kunna hållas inlåsta.
Brottsligheten är inte jämt fördelad över befolkningen. De flesta begår bara enstaka brott. Och de allra flesta brotten är inte särskilt allvarliga. De kan i och för sig resultera i tragedier, men är inte att betrakta som samhällsproblem.
Grova brott, däremot, är samhällshot. På samma sätt är omfattande brottslighet en samhällsfara.
Forskning visar att en liten grupp individer står för en stor andel av brottsligheten. En berömd svensk studie visade till exempel att en futtig procent av populationen står för nära två tredjedelar av all våldsbrottslighet. Enbart den värsta promillen av befolkningen står för nästan 20 procent av alla våldsbrott.
Den där procenten består av individer med tre fängelsedomar eller fler för våldsbrott. Promillen utgörs av individer med fler än tio fängelsedomar för våldsbrott.
Om vi skulle lyckas hålla de där individerna inlåsta kunde vi bli av med en stor del av brottsligheten.
Den dagen det sker kommer det att vara okontroversiellt.
Per Gudmundson
