Nej, Danmark tänker inte ta emot några barn från Gaza. Det förklarade den socialdemokratiska statsministern Mette Frederiksen i förra veckan. Danmark kan hjälpa bättre i närområdet, menade hon. Dessutom, påpekade hon, gick det illa förra gången Danmark tog emot palestinier. Hon syftade på dem som kom 1992.
Egentligen hade Danmark strypt invandringen även den gången. Inbördeskriget i Libanon hade tagit slut. Palestinierna i flyktinglägren kunde inte anses vara förföljda längre. Men några hundra asylansökningar från palestinier i Libanon blev ändå en enorm politisk fråga i Danmark hösten 1991.
Socialliberala partiet Radikale Venstre var pådrivande. Den konservativt ledda regeringen under Poul Schlüter försökte hålla emot och säga nej. Men efter en överenskommelse där den socialliberala mitten och den socialistiska oppositionen enades över blockgränsen mot högerregeringen, gavs en amnesti. Det stiftades en särskild lag enbart för den lilla gruppen statslösa palestinier från Libanon, “palæstinenserloven”.
I början av 1992 fick 321 palestinier uppehållstillstånd. Men de 321 blev snart fler. För efter dem kom 999 barn, som anhöriginvandrare.
Ett drygt kvartssekel senare blev palestinierna i Danmark föremål för politisk debatt igen. Den utlösande faktorn var en skottlossning, som följdes av ett gigantiskt slagsmål mellan ett hundratal palestinier som bekämpade varandra med sparkar, slag, tillhyggen och kniv.
Det visade sig ha utbrutit ett krig mellan en klan från ett palestinskt flyktingläger i Libanon och en annan klan från ett annat läger. Somliga inblandade härrörde från amnestin 1992. Bakgrunden till fejden ska ha varit ett brutet avtal om äktenskap. Konflikten löstes sedermera genom medling mellan klanernas äldste, utan polisiär inblandning. Klanstriden väckte frågan om hur det egentligen hade gått med integrationen. Dansk Folkeparti gav Utlännings- och Integrationsministeriet att utreda saken. Svaret var tydligt.
Av de 321 palestinier som fick uppehållstillstånd 1992 hade över hälften dömts för brott fram till 1 januari 2024. 72 av palestinierna, det vill säga mer än var femte individ, hade dömts till fängelsestraff. Av de 266 som ännu var fast boende i Danmark under 2023 var 170 beroende av offentliga bidrag för sin försörjning.
Inte heller hade det gått särskilt bra för de 999 efterkommande. Enligt tidningen Berlingske hade en dryg tredjedel, 337 av de palestinska anhöriginvandrarna, dömts för brott. 132 av dem hade dömts till fängelse.
Det är bakgrunden till Danmarks statsministers besked.
“Det kan låta lite hårt, det jag säger nu” sade Mette Frederiksen till TV2. “Men när vi ser på den grupp palestinier som har kommit till Danmark förut, så är det självklart en del som har integrerat sig och blivit danska. Men det är också alltför många i gruppen, som har medfört mycket, mycket allvarliga konsekvenser för vårt samhälle.”
“Vi kommer inte att ändra vår invandringspolitik” avslutade Frederiksen.
Hon kan förstås inte reparera skadorna, men hon är i alla fall fast besluten om att inte upprepa det misstag hennes parti drev igenom 1992. Det är gott nog.
Det är inte ofta politiker lär av historien.
Per Gudmundson
