Rätt till välfärd skadar barnen som tvingas leva i skuggsamhället. Det är inte godhet att uppmuntra lagtrots, ge dubbla signaler och därmed utsätta barn för ett otryggt liv.
Papperslösas barn ska erbjudas förskola i Stockholm, beslutade den rödgröna förskolenämnden förra veckan.
Förslaget är orättvist och försätter oskyldiga barn i en förfärlig situation.
”Det handlar om barn som lever i utsatthet och som det är viktigt att fånga upp”, förklarade Alexandra Mattsson (V) som är förskoleborgarråd och fått igenom reformen. ”Barnen har inte själva valt vilka omständigheter som de lever under.”
Det har hon rätt i. Det är föräldrarna som har valt livet i skuggsamhället, och dessa vuxna borde ta större ansvar för sina barns välmående i stället för att tvinga sina små att leva som illegala invandrare. Det är enbart grymt. Långt ifrån kärleksfullt. Motsatsen till omsorg.
Tyvärr har svenska politiker underlättat livet för den som struntar i ett nej på sin asylansökan. En överenskommelse mellan Miljöpartiet och Alliansregeringen 2013 gav personer som inte hade rätt att stanna i Sverige rätt till skola och vård. Vuxna får vård som inte kan anstå, subventionerade läkemedel, mödrahälsovård och vård vid abort för en egenavgift på 50 kronor. För barnen gäller samma rätt till sjuk- och tandvård samt läkemedel som för svenska medborgare.
Därmed skickas dubbla signaler. Människor får ett nej men ändå ett ja. De bryter mot reglerna och får därför förmåner. Det är lätt att förstå hur förvirrande detta kan vara.
Dessutom blir det orättvist mot de hederliga familjer – som finner sig i svenska myndigheters beslut och reser hem – när de familjer som agerar trotsigt får välfärd på svenska skattebetalarnas bekostnad. Sverige bestraffar den som gör rätt och belönar den som gör fel.
Vi som motsätter oss rättigheter för illegala migranter får dock inte höra att vi är en slags monster som inte bryr oss om barnen. Efter att Moderaterna protesterade emot förskolenämndens beslut i tisdags, skrev folk i sociala medier: ”Låt M ruttna i helvetet nästa val. De är ”invandrarhatare” och ”tvekar inte ett ögonblick att gå nazzarnas ärenden”.
Men den som påstår att barnen mår bättre av att hållas kvar i det turbulenta osäkra tillståndet mellan här och där tror fel.
”De lever gömda, fattiga och under stor stress. Inte sällan mår deras föräldrar väldigt dåligt”, skrev DN 2016 apropå en studie om papperslösas barn. Deras liv kännetecknades av trångboddhet, fattigdom, hunger, oro, rädsla och ångest. ”Att leva i ett kaos av plågsamma minnen och traumatiserade föräldrar leder till skadad tillit, hot mot hälsan, inlärningsförmågan, utvecklingen”, berättade forskaren.
Annan forskning om papperslösas hälsotillstånd pekar på en hög andel med självmordstankar och begångna självmord.
Nej, det är ingen drömtillvaro direkt, och det allra bästa vore om föräldrarna lät sina barn slippa misären. Det är inte enkelt att flytta hem igen efter att Migrationsverket funnit att man inte har rätt till asyl, men det bästa alternativet om man vill ge barnen en bättre tillvaro på sikt. Ingen kan påstå att barn mår gott av att hålla sig undan polisen i åratal, känna skräck över att avslöjas, inte våga ha kompisar eller synas.
Det är obegripligt hur många som håller vänstern om ryggen när de genom sina generösa ”gåvor” håller de stackars barnen fångna i ett sådant ingenmansland.
Ingen vet hur många personer som håller sig undan; det ligger ju i sakens natur. Socialstyrelsen räknade 2010 med att det fanns 10 000 – 50 000 papperslösa personer i Sverige, varav 2 000 – 3 000 barn. Det var 15 år sedan, så idag lär det finnas betydligt fler. Alldeles för många.
Andréa Hedin (M) som sitter i förskolenämnden skrev på Facebook: ”Nu riskerar vi att få ett växande skuggsamhälle med barn som lever i bristfälliga boendemiljöer och har föräldrar som utnyttjas. Inget barn ska växa upp gömd och glömd”.
Låt oss se dem.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör på Hjärtat till Höger
