En bilbesiktningstekniker åtalades och dömdes för att han i sin tjänsteutövning vid 13 tillfällen tagit emot pengar för att utfärda besiktningsprotokoll där han godkänt bilar eller underkänt dem utan krav på ombesiktning trots att bilarna aldrig varit på plats för besiktning eller i vart fall inte besiktats på föreskrivet sätt.
Målet i Högsta domstolen gällde främst om gärningarna som avsåg tagande av muta skulle bedömas som grova brott eller inte.
I domen konstateras att korrekt myndighetsutövning är ett primärt skyddsintresse för korruptionslagstiftningen och att mutbrott i sådana sammanhang undergräver allmänhetens förtroende för och tillit till samhällsinstitutionerna, vilket är ägnat att negativt påverka samhället i stort.
Bilbesiktaren, vars beslut skedde vid myndighetsutövning, ansågs ha en särskild ansvarsfull ställning med krav på ett mycket starkt integritetsskydd.
Eftersom mutbrottsligheten hade innefattat missbruk av en särskilt ansvarsfull ställning bedömdes samtliga brott som grova brott. Till den bedömningen bidrog också att det var fråga om flera brott som präglats av viss systematik. Han dömdes dessutom för 20 fall av grovt osant intygande och ett fall av tjänstefel.
Straffet bestämdes till fängelse ett år och fyra månader.
