Ett allvarligt problem med Public Service i Sverige är att de inte vill förstå skillnaden mellan underhållning och samhällsgranskning. När de gör underhållning kan de inte låta bli politiska pekpinnar och när de gör program för samhällsdebatt regisseras programmen medvetet för att de ska bli pajkastningsnummer.
Precis som man i möjligaste mån bör skilja på ”news and views”, nyheter och åsikter, bör man undvika att debattprogram blir en upprepning av Helan och Halvans legendariska film från 1927 ”The battle of the century” (se den på youtube om du vill se flest pajer kastade i någon film i världshistorien).
Men Public Service verkar vara fast i ett tänkande där underhållningen görs politisk och politiken görs till underhållning. En gång i tiden var det barnprogram som öppet propagerade för marxism, numera är det valet av Gina Dirawi som programledare för Mello, en tydlig politisk markering från en programledning som helst hade bojkottat hela programmet eftersom Israel är med.
På samma sätt byggs debattprogram så att personer med diametralt motsatta åsikter ska slänga käft i stället för att man låter en person som har kunskap och något viktigt att säga får tala till punkt. Så har debattprogram både i radio och tv sett ut sedan lång tid tillbaka, men det verkliga bottennappet, som hamnade under alla tidigare bottennoteringar, kom med förra veckans ”Skavlan”.
Det är ovärdigt och jag förstår inte varför i all världen justitieminister Gunnar Strömmer ställer upp på att offentligt bli rullad i tjära och fjäder därför att han försöker lösa ett svårt samhällsproblem. Beror det på att det är valår, att all uppmärksamhet är viktig, att det trots allt handlar om att övertyga tittarna?
Kanske, men i så fall tror jag att bojkott hade haft större effekt. Om politiker vägrar ställa upp på barnsligheter måste Public Service ta sitt förnuft till fånga (om de nu fortfarande har ett sådant) och ändra taktik i god tid före valet. Annars blir tittarsiffrorna lidande och de är det enda som ger Public Service något som helst existensberättigande.
Gunnar Strömmer skulle i ”Skavlan” besvara frågan om hur han och hans regering ser på det nya förslaget om fängelseplatser från tretton års ålder. Han fick tala i en minut och sju sekunder innan han blev avbruten av Malin Persson Giolito. Sedan började det som man med lite god vilja kan kalla en diskussion, men som åtminstone bitvis övergick i pajkastning och fantastiska förslag om att man löser problemet med barn som skjuter ihjäl barn med hjälp av kramar.
Vi har alltså en justitieminister vars departement under en tid brottats med problemet med de kriminella gängens allt yngre rekryteringar, där den enda rimliga lösningen är att barn som skjuter måste tas bort från gatan. Det är givetvis ingen som vill ”kasta barn i fängelse”, utan det är den enda lösningen i brist på andra.
Simon Superti, som föreslog som lösning att ge de kriminella barnen en kram – senare föreslog han också en puss – borde givetvis ha tillfrågats om han själv fick kramar som barn och om det i så fall hjälpte, med tanke på att han avtjänat elva månaders fängelsestraff för narkotikabrott.
Och han borde ha ställts mot väggen. Tror han inte att hans eget agerande kan ha orsakat ungdomskriminalitet? Han producerar musikvideos för rapartister, varav flera har ett digert brottsregister. Där finns ”Adel”, som varit kopplad till det våldsamma, tungt kriminella gänget ”Husby Hyenor” och som är dömd för en allvarlig misshandel av sin flickvän. Där finns ”Z.E.” med över tjugo domar mot sig, som spelade in en musikvideo i Södertörns Tingsrätt och fick advokater att agera statister, till domstolschefens förfäran.
”Z.E.” poserar med vapen och med stora summor pengar i filmerna. ”Adel” håller en AK-47:a i en film. Simon Superti producerade dessa videos, som alltså förhärligar gangsterliv och skjutvapenvåld och vars huvudsakliga publik är tonåringar i förorterna.
Och denna människa har alltså mage att i teve sitt och påstå att Gunnar Strömmer för en fascistisk politik, när han själv är en del av det problem Strömmer försöker bekämpa. Det är skamlöst och oförskämt.
Men det finns skamlösa och oförskämda människor. Att en sådan sammanfördes med justitieministern i uppenbart syfte att dra ner debatten om det växande problemet med mördande barn till gyttjebrottningsnivån är dock Sveriges Televisions fel.
Att politiker som Gunnar Strömmer fortsatt att ösa pengar över public service trots deras undermåliga program var en gåta. Nu är det ännu värre. Sedan ”Skavlan” är det en skandal att denna desinformation och medvetna fördumning av svenska folket får fortsätta.
Dan Korn
