Svenska regioner har gång på gång gjort upphandlingar av journalsystem som slutat i katastrof. Trots enorma kostnader och år av utveckling har systemen visat sig vara långsamma, svåranvända och rent av farliga för patientsäkerheten. Millennium, Cosmic och liknande system har rullats ut med pompa och ståt bara för att sedan sluta i kaos. Frågan är: varför väljer regionerna dessa lösningar när det finns betydligt billigare och välfungerande alternativ?
Ett exempel är Region Stockholm, som nyligen valt Cosmic som sitt nya journalsystem efter en utdragen och skandalomsusad upphandlingsprocess. Men Cosmic har redan orsakat stora problem i andra regioner, där personal larmat om buggar, långa inloggningstider och funktioner som inte fungerar som de ska. Region Halland och Region Blekinge har båda fått skjuta upp införandet på grund av allvarliga brister. Ändå fortsätter region efter region att satsa miljarder på dessa system.
Vad som gör detta extra märkligt är att det finns kostnadseffektiva och beprövade alternativ utomlands. I länder som Tyskland används flera open source-system framgångsrikt, med stabilitet och funktionalitet som svenska regioner bara kan drömma om. Att införa dessa skulle kunna spara skattebetalarna miljardbelopp.
Ett exempel är OSCAR McMaster, ett journalsystem utvecklat vid McMaster University i Kanada. Det är webbaserat, flexibelt och används av många privata kliniker. Systemet hanterar elektroniska journaler, recept, fakturering och dokumenthantering – allt utan de enorma kostnader och inlåsningseffekter som kommer med kommersiella system. Ett annat alternativ är GNU Health, ett system med starkt fokus på folkhälsa och sjukhusadministration. Det används globalt och har stöd av United Nations University. Trots detta verkar svenska regioner ointresserade av att ens utvärdera dessa lösningar.
Vad som gör situationen ännu mer frustrerande är att det en gång fanns en ambition att införa ett gemensamt nationellt journalsystem i Sverige. Idén var att skapa en enhetlig plattform som skulle göra det enklare för vårdpersonal att arbeta över regiongränser och säkerställa att patientdata kunde delas effektivt och säkert. Med ett gemensamt system skulle dubbelarbete, tekniska problem och miljardrullningar på separata upphandlingar kunna undvikas. Men denna vision föll snabbt sönder när regionerna, med sitt självbestämmande, började genomföra egna upphandlingar och valde olika system baserat på lokala preferenser snarare än en nationell strategi.
Problemet är att regionerna är fast i ett destruktivt mönster där stora, kommersiella aktörer premieras framför billigare och mer flexibla alternativ. Det handlar inte bara om inkompetens utan också om en ovilja att tänka nytt. Istället för att fråga sig vilka lösningar som faktiskt fungerar för vårdpersonal och patienter, låter regionerna sig förföras av konsulternas löften och flashiga presentationer.
Om svenska regioner verkligen ville ha fungerande journalsystem skulle de börja titta på open source-lösningar som faktiskt har bevisad effektivitet. De skulle spara pengar, minska risken för haverier och ge vårdpersonalen system som fungerar i praktiken. Men så länge upphandlingarna fortsätter att präglas av prestigeprojekt och dåliga beslut kommer vi fortsätta att se miljarder rinna bort. Detta utan att vården blir bättre för det.
Filip Linnert
höger konservativ debattör
