Det borde i högre utsträckning börja ifrågasättas om politikers inblandning i allt mellan himmel och jord verkligen är nödvändig. Snart finns nästan ingenting kvar där medborgarna själva obyråkratiskt och opolitiskt får fatta beslut. Det handlar både om att ifrågasätta onödig byråkrati, fördröjningar och kostnader – och om att påminna om att demokrati också innebär inflytande mellan valen.
I många fall skulle de som berörs kunna fatta lokalt anknutna beslut betydligt snabbare själva. Mycket av den alltmer omfattande politiseringen av samhället har lett till byråkrati, fördröjningar och kostnader. Och till att människor varken känner sig delaktiga i eller ansvariga för sin egen närmiljö och sina verksamheter, vilket är förödande på så många sätt.
Här är några exempel på områden där frågor och problem borde kunna besvaras och lösas lokalt, opolitiskt och obyråkratiskt:
Utformningen av lekplatser i bostadsområden:
Istället för att kommunen i detalj bestämmer vilka lekredskap som ska finnas och hur de ska placeras, kunde de boende i området, särskilt föräldrar och barn, ha ett större inflytande. Kanske genom enkäter eller en lokal samfällighetsförening som får ett budgetansvar. Politikernas roll skulle kunna vara att sätta övergripande säkerhetsstandarder och budgetramar, men inte lägga sig i detaljer på mikronivå.
Gemensamma grönområden i bostadsrättsföreningar eller samfälligheter:
Detaljer om exakt hur gräset ska klippas, vilka blommor som ska planteras i rabatterna eller om det ska finnas en gemensam grillplats kan ofta hanteras bäst av dem som faktiskt bor där och använder områdena. Politiska beslut i sådana frågor kan kännas onödiga och leda till lösningar som inte är optimala för de boende.
Arrangemang av lokala evenemang och marknader:
Initiativ från lokala föreningar eller invånargrupper att organisera en liten loppmarknad, en kvartersfest eller en julmarknad kan ibland stöta på onödig byråkrati och krav på tillståndsansökningar på kommunal nivå. Om det inte handlar om stora folksamlingar eller säkerhetsrisker, skulle enklare regler och mer lokalt självbestämmande kunna uppmuntra till mer liv och gemenskap.
Användning av kommunala lokaler för ideella verksamheter:
Tillgången till kommunägda lokaler för mindre ideella föreningar eller hobbygrupper är ibland reglerad på sätt som är alltför krångliga. Beslut om tillgänglighet och eventuella avgifter skulle i större utsträckning kunna delegeras till en lokal nivå, kanske till en ansvarig person inom kommunen som känner till de lokala behoven.
Mindre justeringar i lokala trafikregler:
Ibland kan det finnas önskemål från boende i ett visst område om mindre justeringar i trafikregler, som till exempel en tillfällig sänkning av hastigheten på en gata under vissa tider eller en mindre flytt av en parkeringsskylt. Att sådana ärenden måste gå genom långa politiska processer kan kännas ineffektivt.
Utformningen av informationstavlor och anslag i lokala områden:
Vem bestämmer vad som får sättas upp på en anslagstavla i ett bostadsområde eller i ett lokalt centrum? Att politiker ska besluta om detta i detalj känns ofta överflödigt. Lokal förvaltning eller en boendeförening skulle kunna hantera detta på ett smidigare sätt.
De här exemplen illustrerar hur politiska beslut påverkar vardagsnära frågor där lokal kunskap ofta är mer relevant och intresset av att hitta pragmatiska lösningar störst. De berör en viktig aspekt av hur beslut fattas och vilka som har inflytande i samhället. Att lyfta fram konkreta exempel som de ovan nämnda kan bidra till en mer nyanserad diskussion om gränsen mellan politisk styrning och lokalt självbestämmande.
Exemplen visar att en hel del beslut ofta kan fattas mer effektivt, klokt och engagerat när de sker nära dem som faktiskt berörs.
Ett konkret exempel:
Margareta Lindbergh har, sedan hon var 94 år gammal – nu på sitt 97:nde år – försökt få rätt att tillsammans med andra äldre som besöker Seniorträffens lokaler, vid festliga tillfällen dricka ett glas eget, medhavt vin. Något som inte borde kräva att tiotals och åter tiotals politiker i nämnder och fullmäktige debatterar och diskuterar och bordlägger och remitterar frågan hit och dit i långt mer än ett år utan resultat.
”Jag skulle gärna vilja få dricka lite vin till festluncherna på Seniorträffen tillsammans med goda vänner, precis som jag gör hemma och i andra sammanhang”, har Margareta Lindbergh framfört till ansvariga för äldreverksamheten i hennes kvarter på Södermalm i Stockholm. Och till politikerna i stadsdelsnämnden och i Stadshuset, till medier och i samtal med äldre som frekventerar andra Seniorträffar i sina stadsdelar. ”Jag hoppas att det går igenom innan jag dör”, sa hon till tidningen Mitti för mer än ett år sedan. Men det ser inte ljust ut… Här borde den som är ansvarig för verksamheten och som känner sina gäster, genom att använda sunt förnuft, kunna godkänna att de skålar i vin vid speciella tillfällen.
Ytterst handlar det om huruvida vi vill leva i ett samhälle där politiken styr varje detalj, eller i en demokrati där människor känner delaktighet och har verkligt inflytande i sin vardag. Det är dags att utöka medborgarnas rätt att själva påverka den i större utsträckning genom mer närdemokrati.
Merit Wager
