Brottsförebyggande rådet, Brå, har publicerat den senaste utgåvan av Klassificering av brott – Anvisningar och regler”, version 14.0. Det är en teknisk skrift som sällan läses av andra än poliser och åklagare. Men den speglar något större: hur snabbt Sverige tvingats hitta ord och juridiska kategorier för brott som för en generation sedan inte hade någon egen juridisk benämning i Sverige.
Jämfört med den föregående versionen 13.0 har 58 nya brottskoder tillkommit. Många ligger under rubrikerna ”Hedersrelaterade brott och tvång” och ”Könsstympning och oskuldsingrepp”. Det är ingen slump.
Regeringens prioritering av hedersrelaterad brottslighet märks också i lagstiftningstakten. Under hösten 2025 antog riksdagen en proposition som kriminaliserar oskuldskontroller, intygande av sexuell oskuld och oskuldsingrepp – lagändringar som trädde i kraft den 1 december 2025. Brottet oskuldskontroll innebär att den som undersöker en kvinnas könsorgan för att bedöma om hon är – eller framstår som – oskuld kan dömas till fängelse i högst ett år. Samtidigt infördes ett förbud mot oskuldsingrepp i lagen mot könsstympning av kvinnor: det blev straffbart att göra ingrepp i en kvinnas könsorgan för att det ska framstå som att personen är oskuld.
Varje sådan lagändring kräver flera brottskoder – en för normalgraden, en för grovt brott, ofta också uppdelningar utifrån offrets ålder eller relation till gärningspersonen. Brå förklarar mekanismen: en enda ny brottslig gärning kan ge upphov till flera nya brottskoder.
Sätter man detta i ett längre perspektiv blir bilden tydligare. För 25 år sedan fanns varken äktenskapstvång, barnäktenskapsbrott, hedersförtryck, barnfridsbrott eller oskuldsingrepp som särskilda brott i svensk lagstiftning. En särskild brottskod för könsstympning infördes 2015. Hedersförtryck blev ett eget brott 2022 och barnfridsbrottet kom 2021. Steg för steg har lagstiftaren tvingats sätta ord på företeelser som tidigare gömde sig under bredare rubriceringar såsom misshandel eller olaga tvång.
Att en handling får en egen kod innebär att myndigheterna bedömer att den bör kunna följas och analyseras separat. Under senare år har lagstiftningen på området blivit allt mer detaljerad.
Domstolarna börjar pröva begreppen
Eftersom oskuldskontroll och oskuldsingrepp är så nya brott finns ännu inga vägledande avgöranden från högre instans. Men angränsande lagstiftning visar hur svårt det kan vara att få fällande domar på området. Nationella samordningen mot hedersrelaterat våld konstaterar att enbart fyra fall där åtal väckts hittills har lett till fällande domar för utförd könsstympning och stämpling till brottet, medan ytterligare ett åtal i tingsrätten ledde till fällande dom för medhjälp – en dom som hovrätten sedan ändrade och friade de åtalade i. Erfarenheterna från närliggande lagstiftning talar för att även de nya oskuldsbrotten kan bli svåra att lagföra.
Rättspraxis visar också att liknande handlingar tidigare bedömts som sexualbrott. Högsta domstolen fastslog 2013 (NJA 2013 s. 548) att en sådan kontroll utan giltigt samtycke har en påtaglig sexuell prägel som är ägnad att kränka offrets sexuella integritet och att gärningen i fallet utgjorde våldtäkt.
Lagstiftningen är på plats – rättspraxis saknas ännu
Bevakningen hittills i år handlar mest om att lagen är på plats, inte om tillämpningen. En sammanställning av nya lagar 2026 konstaterade att oskuldskontroll förs in i brottsbalken och ett förbud mot oskuldsingrepp förs in i könsstympningslagen, med straff på fängelse i högst ett år. Linköpings universitet lät en åklagare påpeka att oskuldskontroller och oskuldsingrepp ofta sker i miljöer präglade av tystnadskultur gentemot myndigheter, vilket försvårar både upptäckt och bevisinsamling.
En forskningsöversikt beskriver den svenska regleringen som ovanligt omfattande, men konstaterar samtidigt att lagarna fortfarande är så nya att det är för tidigt att säga vilken effekt de haft.
Statistikens dubbla roll
Här blir Brås klassificering särskilt betydelsefull. Brottskoderna är inte bara byråkrati – de är filtret genom vilket samhället senare kan mäta om lagstiftningen fungerar. Utan en egen kod för oskuldsingrepp går det inte att se om brottet ökar eller minskar, eller var i landet det förekommer. De nya koderna blir därmed verktyg för framtida ansvarsutkrävande.
Samtidigt varnar Brå för en baksida: ju fler och finmaskigare koder, desto svårare att registrera rätt, med risk för felkodning inom just de mest känsliga brottsområdena. Det är en paradox värd att hålla i minnet.
Att Sverige på 25 år gått från att sakna särskilda brottsbestämmelser för äktenskapstvång, hedersförtryck och oskuldsingrepp till att ge dem egna brottsrubriceringar – och egna brottskoder – är ett mått på hur mycket samhället förändrats. Det är också ett mått på hur mycket som tidigare varit osynligt i statistiken – och hur mycket arbete som återstår innan lagens skärpa också syns i antalet fällande domar.
Merit Wager
