Även om den grova organiserade kriminaliteten har blivit allvarligare, har den mer vardagliga brottsligheten faktiskt gått ner över tid. Det finns flera förklaringar. Superiet har minskat, så att också den alkoholrelaterade brottsligheten har sjunkit. Fler unga män, alltså i brottsaktiv ålder, sitter hemma framför datorspelen istället för att vara ute och härja. Och så vidare.
Men samhället lägger också avsevärt mycket mer pengar på säkerhet. Det är inte bara så att det offentliga satsar mer på polis och rättsväsende. Folk har installerat larm. Bostadsrättsföreningar har skaffat bättre låssystem. Arbetsplatser har satt upp skyddsglas. Företag har hyrt in väktare.
Under de senaste 25 åren har säkerhetsbranschen vuxit kraftigt. Enligt SCB:s siffror omsätter den numera drygt 30 miljarder kronor, eller ungefär en halv procent av Sveriges BNP. Vid millenniets början var nettoomsättningen blygsamma 7,5 miljarder, som då motsvarade mindre än en tredjedels procent av BNP.
En tydlig indikation på hur säkerhetsbranschen växt är antalet väktare. Vid början av 2000-talet var de cirka 12 500. Numera är antalet anställda ordningsvakter och väktare över 20 000, enligt SCB:s yrkesregister.
Lite förenklat mellan tummen och avtryckarfingret kan man säga att säkerhetsbranschen har vuxit med omkring 50 procent under 2000-talet. Det kan också ses som ett mått på vad allmänheten har varit beredd – eller känt sig tvungen – att betala för ökad trygghet. Medelsvensson lägger ungefär 50 procent mer på säkerhet idag än för 25 år sedan.
Samtidigt har också det offentliga rustat på trygghetssidan. Ingen har väl undgått att flera decennier av politisk debatt har handlat om att öka antalet poliser och polisanställda. Därtill har fängelser byggts, och kommuner har satsat på säkerhet. Sammantaget uppgår nu den svenska offentliga sektorns kostnader för säkerhet och rättsskipning till ungefär 75 miljarder kronor, enligt Eurostat.
Över tid framstår den upprustningen dock inte som lika imponerande. Som andel av BNP har offentliga sektorns totala kostnader för samhällsskydd gått från 1,2 procent till 1,4.
Här kan man se ett tydligt glapp. Svenskar i gemen har lagt 50 procent mer på säkerhet. Politikerna, däremot, har bara levererat en 15-procentig ökning.
Enkelt uttryckt: din trygghet har inte varit lika mycket värd för dem som bestämmer.
Åtminstone inte fram till nu. En del av glappet har säkerligen krympts under de senaste två åren. Tidö-regeringens satsningar har varit rejäla. Men eftersom den offentliga statistiken släpar efter, och bara har kommit fram till 2023, så syns det inte så tydligt ännu.
Måtten är trubbiga. Den ekonomiska statistiken ger inte hela sanningen. Inte heller kriminalitetens utveckling är enkel att mäta.
Men i bred bemärkelse sjunker brottsligheten. Och andelen invånare som har högt förtroende för polisen har ökat kontinuerligt, från under 60 procent vid 2000-talets inledning, till över 70 procent idag. Det är bra. Vi ska dock inte inbilla oss att den utvecklingen har varit gratis.
Priset för trygghet i vardagen har gått upp rejält.
Per Gudmundson
