Vänstern försöker vinna valet med larm om att svenskar är fattiga, men mer i bidrag gör folk än fattigare och mindre självständiga på sikt. Är det vad de röda vill?
Jonna Sima på Aftonbladets ledarsida har retat upp sig på biståndsminister Benjamin Dousa (M). Han berättade nämligen i en intervju i Dagens Industri nyligen om sin klassresa; att han köpte aktier som 12-åring, sparade i åratal och nu har runt fyra miljoner kronor – ett ”fuck off-kapital”.
I stället för att göra high five och tjoa ”bra jobbat!” var Simas reaktion: ”Ruggigt”.
Tydligen signalerade Dousa att trygghet är ”något man köper själv, inte något vi bygger tillsammans”. Hon skrev: ”När en minister skryter om sina privata “fuck off-pengar” säger det något obehagligt tydligt om vilket samhälle han inte längre tror på.”
Det har hon visserligen halvt rätt i. Det är naturligt att en moderat drömmer om ett Sverige där människor är starka av egen kraft. I Simas drömsamhälle – där folk inte tar eget ansvar – är vi ju i stället beroende av politikernas nycker, vilket minskar vår frihet. Det betyder inte att all grundtrygghet helt försvinner, bara att enskilda finner egen kraft och står mer på egna ben.
Dousa besvarade de sura anklagelserna med att han vill att fler ska få göra samma klassresa som han gjort, samt att politiken antingen kan uppmuntra eller motarbeta det.
På detta svarade Sima tjurigt häromdagen: ”Dousa vill inte dela med sig av fuck off-pengarna. Han vill stänga de dörrar som öppnades för honom”. Hon slog fast: ”Välfärdsstaten bar honom. Den gjorde att familjen kunde bo, äta sig mätt och ha råd med aktiviteter.”
Fortfarande inte ett uppskattande ord om att en tolv-åring jobbade och valde att lägga sina pengar på aktier i stället för dataspel och läsk. Ingenting om att det är bra om fler sparar. Och ingen beundran för Dousas mamma som arbetat och kämpat för att försörja den lilla familjen.
Nej, Dousas styrka upplevdes som ett hot. Om folk ansvarar för sin trygghet var det ”den amerikanska drömmen”, vilket vi vet är ett skällsord i för Aftonbladets ledarsida.
Sima tog tillfället i akt att koppla Dousas rikedom till att fattigdomen fördubblats under regeringens tid vid makten.
Men sanningen är att vänstern är skyldig till detta, eftersom migrantkrisen har skapat fattigdomskrisen. Om Sverige inte hade tagit emot så många, och misslyckats med integrationen, hade lägre andel svenskar levt i fattigdom.
De grupper som är fattiga är arbetslösa, nyanlända, ensamstående föräldrar eller utrikes födda. 43 procent av utrikes födda kan inte hantera en oförutsedd utgift på 13 000 kr, jämfört med 11 procent av inrikes födda. Barn med två utrikes födda föräldrar löper betydligt högre risk att leva i låg ekonomisk standard.
Enligt SCB är arbetslösheten mer än dubbelt så hög för personer födda utanför Sverige och EU. 10 procent av de som saknar jobb lever i allvarlig materiell fattigdom.
Att Sverige har fler som är fattiga är heller inte direkt kopplat till nuvarande regering, som Jonna Sima vill få läsarna att tro.
2019 konstaterade Eurostat att fattigdomsrisken i Sverige ökat och att andelen fattiga här var den högsta som uppmätt sedan mätningarna började. 2020 var nästan åtta gånger vanligare för utrikes födda att leva i materiell och social fattigdom. Då styrde S.
Ändå vägrade Socialdemokraterna och Miljöpartiet att ställa högre krav på arbetslösa att utbilda sig, lära sig svenska eller ta de jobb som fanns. Resultatet blev att de fastnade djupare i bidragsberoende och utanförskap.
Vi ser nu äntligen ett skifte. Den här regeringen hyllar människor som fondsparar och belönar dem som jobbar. Högern ser inga problem med att allt fler unga är intresserade av att tjäna pengar och bli ekonomiskt framgångsrika, att de vill bli företagare eller chefer, enligt Ungdomsbarometern. Tvärtom.
Ett sunt samhälle uppmuntrar medborgare som skryter över sina ihopskramlade pengar. Ett osunt trycker ner dem, och kallar svenskars självständighet ”ruggigt”.
Carolin Dahlman
