Underminering. Det är vad som händer samhället när den organiserade brottsligheten äter sig in.
I skrivande stund har det precis tickat upp till 63 skjutningar i Sverige under 2025, den senaste i Grästorp utanför Trollhättan. Den skedde bara en timme efter skjutning 62, i Västerås. Samma natt exploderade något utanför en port i Hyllievång i Malmö. Statistiken för maj är inte färdig ännu, men under årets fyra första månader har polisen noterat 176 sprängningar eller försök. Varje enskilt brott är en allvarlig händelse i sig. Men sammantagna påverkar de Sverige djupt.
Sverige vilar på en grund. Men grunden håller på att erodera. Samhället undermineras av krafter vi inte har planerat för. Det menar Bo Wennström, professor emeritus i rättsvetenskap. Hans nya bok heter “Att vända bort blicken. Om underminering – dess filosofi, politik och praktik” (Jure förlag). Wennström försöker genom en rad möten och intervjuer – med poliser, statsvetare och till och med präster – identifiera varför svenska politiker gång på gång konstaterar att “vi har varit naiva”. Och nu verkar närmast överrumplade inför den organiserade brottsligheten.
Intressantast är inblicken i Nederländerna. Eller kanske ska vi säga till vår framtid. I Nederländerna finns statsvetarprofessorn Pieter Tops, mannen som etablerade begreppet underminering. Han blev berömd för snart ett decennium sedan, då han visade att staden Tilburg, med 200 000 invånare, hade 3000 kriminella som tillsammans omsatte cirka 900 miljoner euro om året. Han fann också att kriminella i Nederländerna blivit världsledande i syntetiska droger, och drog in 19 miljarder euro om året bara på det.
Brott är en miljardindustri. Som alla stora verksamheter påverkar kriminaliteten det omkringliggande samhället totalt. Tops pekar på att brottsligheten underminerar samhället på tre sätt: socialt, ekonomiskt och institutionellt.
I Nederländerna finns också den ärrade polischefen och fackförbundsledaren Jan Struijs. I flera decennier har han följt utvecklingen. Han fick mycket kritik när han sade att Nederländerna närmast blivit en narko-stat. Numera, efter flera spektakulära mord och rättsfallen med den marockanska maffian, betraktas han som en profet. Struijs understryker att brottsbekämpning idag kräver goda internationella kontakter och djupa kunskaper om andra länder och deras lokala kulturella traditioner, motsättningar och klanstrukturer.
Sverige ligger i utkanten av Europa. I relativa tal har vi inte varit intressanta som marknad. Därför har vi inte kontinentens djupt ingrodda maffia. Södertälje är inte Palermo. Ännu. Men i takt med att kommunikationerna förbättras och att etniska nätverk etableras, får också Sverige samma problembild.
Förvaltning och rättsväsende infiltreras och försvagas. Vår mellanmänskliga tillit utnyttjas och undergrävs. Vi berövas våra medborgerliga rättigheter och får istället foga oss efter våldsverkarnas makt.
Vi behöver tänka om.
Den svenska synen på brottslighetens orsaker är förankrad i vår egen historia. Ända sedan 1800-talet har vi pekat på fattigdomen som grogrund. Den spelar självklart roll. Men Kurdiska räven och Jordgubben förstås bättre mot bakgrund av Turkiets historiska roll i narkotikaindustrin, de kurdiska territoriernas klanstruktur och statsapparatens grad av korruption i regionen. Bara om vi höjer blicken från den senaste sprängningen, där kanske någon fjortonåring tubbats för några tusenlappar, kan vi få hela bilden. Fjortonåringen med sprängladdningen är den minsta kuggen i maskineriet.
Wennström presenterar embryot till en handlingsplan. Det behövs stärkt utbildning på högsta strategiska nivå inom polisen – en Dan Eliasson eller en Petra Lundh räcker inte. Mer resurser och muskler till Nationella operativa avdelningen (NOA), exempelvis signalspaning utomlands och utbyggda underrättelsefunktioner. Fler sambandsmän. Satsning på strategisk analys inom departement och myndigheter. Mer forskning om underrättelse och analys.
Om inte undermineringen stoppas faller samhället.
Per Gudmundson
