Vad var det egentligen som hände med sexualbrotten de där åren då kurvorna rusade brant uppåt? ”En fruktansvärd ökning”, sade dåvarande generaldirektören för Brottsförebyggande rådet (Brå).
Tidigare, under många år, hade andelen unga kvinnor som uppgav sig ha blivit utsatta för sexualbrott det gångna året legat på en relatívt stabil nivå. Omkring var femtonde kvinna mellan 16 och 24 år var drabbad, enligt den årliga Nationella Trygghetsundersökningen (NTU).
Men runt 2015 hände något. Andelen som uppgav sig ha blivit utsatta för sexualbrott nästan fördubblades på ett år. Och kurvan fortsatte brant uppåt, i flera år. När det var som värst, 2017, uppgav mer än var tredje ung kvinna (34,4 procent) att de hade blivit utsatta för sexualbrott under det gångna året.
Även om Brås generaldirektör förfasades över utvecklingen var det inte självklart hur den skulle tolkas. En rad faktorer kunde ha haft betydelse för statistiken.
Uppgången kom precis samtidigt som den akuta asylkrisen. Misstanken låg nära att det stora inflödet av unga män från patriarkala kulturer spelade in. Invandrares överrepresentation inom sexualbrott är väl dokumenterad
Men i samma veva hade Brås mätmetod justerats, vilket gjorde det extra svårt att dra slutsatser om utvecklingen. Därtill hade våldtäktsdefinitionen förändrats, genom införandet av “särskilt utsatt situation”. Senare skulle även samtyckeslagstiftningen komma, vilken debatterades flitigt. Hösten 2017 präglades dessutom av att MeToo-rörelsen bröt fram. Händelser som tidigare bedömts som gråzonsbeteenden blev betraktade med ny och mer kritisk blick.
Det går fortfarande inte att klart säga vad som ledde till uppgången i självrapporterad utsatthet för sexualbrott. Men vad det än var som orsakade den ökade inrapporteringen av sexbrott, så har det börjat klinga av.
2018 var andelen unga kvinnor som ansåg sig ha blivit utsatta för sexualbrott fortsatt hög, men en liten nedgång från toppåret 2017 hade börjat skymta. Sedan dess har utsattheten bland unga kvinnor dalat stadigt. I den senaste NTU var andelen unga kvinnor som utsatts för sexualbrott nere på 20,1 procent. Det är fortfarande en skrämmande hög siffra, förstås. Men eftersom utsattheten tycks ha gått ner rejält på kort tid, så undrar i alla fall jag vad jag ska tro. Nyss påstods var tredje ung kvinna vara drabbad. Och nu är det var femte.
Har det blivit mycket ovanligare med sexualbrott? Eller var det luft i brottsstatistiken tidigare?
Eftersom utvecklingen just nu går i positiv riktning kan det tyckas lågprioriterat att undersöka vad som egentligen hände med sexualbrotten de där åren. Men jag skulle gärna se att forskarna ansträngde sig lite extra.
Återigen kan en rad faktorer ha spelat in. Pandemin ledde exempelvis till färre brott. Våra umgängesvanor har förändrats radikalt, genom nätdejtandet. Puckeln med unga män i brottsaktiv ålder som uppstod under asylkrisen har kommit upp i åren. Men det kan också ha varit en överreaktion under MeToo.
Per Gudmundson
