I Kina är medborgarna övervakade från födseln till graven in i minsta detalj. Det är kanske dags att vi ser oss omkring här hemma i Sverige också och funderar på hur mycket spår vi – varje enskild individ – lämnar efter oss. Bara den som lever helt utanför samhället – isolerad i en stuga i skogen utan telefon, utan bank- och myndighetskontakter – kan möjligen undgå den digitala övervakningens nät.
Både staten och privata aktörer samlar enorma mängder data om oss. Jag tror inte att vi faktiskt är medvetna om omfattningen av kartläggningen av våra liv.
Allt finns kvar
Allt som vi har skrivit på Facebook och i andra sociala medier finns kvar i evinnerliga tider, även om vi säger upp Facebook, Instagram och X och andra sociala plattformar. Någon kan ha tagit skärmdumpar på bilder och sparat dem. Telefonmaster i hela Sverige registrerar dygnet runt var vi befinner oss genom våra mobilers signaler. Varje rörelse vi gör dokumenteras och kan senare rekonstrueras med stor precision.
Alla inköp i affärer och på nätet finns registrerade. Bankaffärer, lån, överföringar, prenumerationer och inkomster sparas i decennier. Vi filmas av övervakningskameror överallt. Ansiktsigenkänning kan snart bli tillåtet, till exempel av Polisen i brottsutredningar och vid stora evenemang för att identifiera efterlysta personer eller öka säkerheten. Alla resor med tåg, buss, flyg och fartyg registreras. Kreditkortsanvändning avslöjar exakt var i världen vi befinner oss eller har befunnit oss.
Vad vi tittar på i TV-rutan registreras, vilka strömningstjänster vi abonnerar på likaså. Vilka sajter och videoklipp vi ser på internet, Instagram och TikTok mäts sekundvis – hur länge vi stannar på ett ämne, vad som fångar vår uppmärksamhet, när vi scrollar vidare. Allt finns kvar. För alltid.
Kinas digitala övervakningsapparat
För att sätta vår situation i perspektiv kan vi vända blicken mot Kina, där övervakningen är mer systematisk och öppen. Där används ansiktsigenkänning för att spåra medborgare i realtid genom landets miljoner övervakningskameror. Det sociala kreditsystemet ger poäng baserat på beteende – betalar du räkningar i tid får du högre poäng, går du mot rött ljus förlorar du poäng. Låga poäng kan innebära att du förbjuds köpa tågbiljetter, dina barn nekas tillträde till vissa skolor, eller att du inte får låna pengar.
Kinesiska medborgare måste använda sitt namn och personnummer vid nästan all digital aktivitet. Mobilbetalningar via WeChat Pay och Alipay – som används för allt från tunnelbanebiljetter till gatukök – kopplas direkt till personens identitet. Staten kan således följa varje transaktion, varje förflyttning, varje köp.
Den svenska genomskinligheten
Här hemma är vi kanske mer genomskinliga än vi tror. Många blir förvånade över alla data om dem som finns tillgängliga också för vänner, bekanta, grannar, fiender och konkurrenter. Den som vill kan söka på ett namn på internet och med några knapptryck, ibland mot en liten avgift, få veta inkomst, adress, vem de bor med, födelsedatum, bolagsengagemang, fordonsinnehav, tidigare adresser, civilstånd, storlek och värde på bostaden, om man har hund och mer.
Någon kan till och med skriva sig på en annan persons adress utan dennes vetskap – något som faktiskt sker och som skapar stora problem för de drabbade.
Med lite extra kunskaper och vana vid internet kan vem som helst få reda på en persons politiska inriktning genom att leta efter information om hans eller hennes inköp av böcker, prenumeration på tidningar och eventuell partitillhörighet. Konsumtionsmönster avslöjar mer om oss än vi anar.
Myndigheternas tillgång
Polisen och Säpo får, när de anser att behov finns, enligt lag tillgång till alla insamlade data om en person. Om någon misstänks för ett brott kan de ha kamerabilder av honom genom hela stan: ”Går ner i tunnelbanan. Går av vid Odenplan. Går upp mot Surbrunnsgatan, viker av på Norrtullsgatan…” Hela rörelsemönster kan rekonstrueras timme för timme, dag för dag.
Skillnaden mot Kina är inte så mycket omfattningen av datainsamlingen, utan snarare transparensen kring hur den används. Vi har fortfarande rättssäkerhet, domstolar som kan ifrågasätta myndighetsutövning, och lagar som begränsar hur våra data får användas. Men den tekniska infrastrukturen för total övervakning finns redan på plats.
Framtidens poängsystem?
Så nästa gång du läser eller hör talas om hur man i Kina registrerar och poängsätter sina medborgare in i minsta detalj, tänk efter. Att sätta poäng på medborgarna och invånarna ligger kanske inte så långt borta för oss heller. Vi har redan alla verktyg – vi använder dem bara inte än.
Svåra, men nödvändiga överväganden
Kameraövervakning, mobila betalningar, spårbarhet etcetera skapar ju också både trygghet eller bekvämlighet, vilket gör det svårt att säga nej till de här systemen.
De stora frågorna är inte om vi kan undvika att bli övervakade – det skeppet har redan seglat. De handlar om hur vi som samhälle väljer att hantera all denna information om våra liv. Vilka säkerhetsventiler vi bygger vi in i form av till exempel integritetslagar för att skydda den demokrati och de fri- och rättigheter som fortfarande skiljer oss från mer auktoritära system.
Kanske är det dags att börja ställa de frågorna på allvar.
Merit Wager
