Rebecca Weidmo Uvell debuterar idag som krönikör för Verifiera och reflekterar över den ofta förekommande politiska frasen ”vi har varit naiva”.
Vi har varit naiva. Frasen upprepas med jämna mellanrum, åtminstone under den nu avgångna regeringens två mandatperioder. Lika meningslös som provocerande, att jämställa med den lika usla ursäkten ”jag tar en time out”, som politiker gång på gång lyckats krishantera med sedan Mona Sahlin myntade uttrycket i mitten av 90-talet.
Att säga att ”vi varit naiva” är som när vuxna försöker skylla dåligt beteende på ”jag visste inte”. Politiker får mycket makt och bra betalt för att veta saker. Vi kan förvänta sig att de tar reda på allt och fattar beslut där efter. Inte i efterhand försöker skylla ifrån sig, som de bland annat gjort om såväl migrationskrisen, den totala bristen av integration, välfärdsbedrägerier och den enorma ökningen av grov kriminalitet.
Meningen ”vi har varit naiva” skjuter också effektivt bort det egna ansvaret till ett anonymt ”vi”. Istället för att åtminstone säga ”jag har varit naiv”. Effektivt kommunikativt men underkänt i övrigt.
Men naivitet är tyvärr också en röd tråd i bygget av hela det enorma välfärdssystemet vi har. Jag började min opinionsbildande bana 2014 och chockades då av upptäckten att vi helt har haft ett ”på heder och samvete”-system i kombination med noll kommunikation mellan myndigheter.
Ju mer jag grävt runt i det enorma system vi har av olika välfärdsförmåner, som betalas av skatt och bidrag som ges till bland annat föreningar, har hål efter hål i vårt gemensamt finansierade stora välfärdsnät uppenbarat sig. Utan att det ens är misstag. Systemet är medvetet byggt runt att det ska räcka med att en person säger sig vara ärlig.
Naivt räcker inte för att beskriva detta storskaliga experiment och haveri med skattepengar.
Här är ett axplock av vad jag upptäckt genom åren, där nu ett fåtal hål täppts igen men de flesta kvarstår, ännu i alla fall.
Människor har kunnat skaffa sig multipla identiteter genom det usla samordningsnummer-systemet. Samma utlandsfödda som först fått efterlevandepension för döda föräldrar har kunnat tagit hit sina föräldrar efter de själva fått uppehållstillstånd. Folk har kunnat hävda att barn de ansöker asyl med är sina egna utan DNA-tester. Det har räckt med att säga din ålder så har den gällt hela asylprocessen, inklusive rättsprocesser. Samma person har kunnat beviljats sjukpenning och a-kassa. Och samtidigt jobbat svart. Hela familjer har kunnat flyttat utomlands och ändå behålla bidrag, som barnbidrag och sjukpenning. Skenskilsmässor har varit en enkel väg för att maximera bidragen. Människor som flyttat utomlands är fortsatt folkbokförda här för att då och då kunna komma hit och få gratis tandvård, vård och fortsätta ta emot olika bidrag.
Då har jag inte ens nämnt hur naiva vissa reformer som införts av högerregeringar varit, som migrationsöverenskommelsen 2011 som gav illegala invandrare rätt till en rad förmåner de inte haft. Eller den helt oreglerade arbetskraftsinvandringen som gav oss mängder med lycksökare som kom hit för de enklaste låglönejobben och sedan obehindrat fick ta hit hela stora familjen, som direkt kunde försörja sig på bidrag.
Den gav oss också stora mångmiljonbedrägerier inom assistansersättningen. Avregleringar av regler kring företag har lett till att aktiebolag idag storskaligt används av organiserad brottslighet.
Men eftersom samtliga generationer av politiker, från höger till vänster, fortfarande inte verkar tycka att det är deras ansvar att konstruera system som har inbyggda kontroller och som inte heller vill ta ansvar utan drar fram naiv-kortet i tid och otid så är det en klen tröst att systemhålen lappas och lagas i efterhand.
Jag är tacksam för att nuvarande regering med stöd av Sverigedemokraterna i alla fall verkar ha lyssnat på en del av kritiken som alla vi som inte varit naiva fört under många år samt alla granskningar som gjorts av media, polisen, tullen, myndigheter och institutioner som Riksrevisionen.
Samtidigt som det är deprimerande att se hur mycket som behöver göras och vetskapen att eftersom den ena politiska handen aldrig verkar veta vad den andra gör, så kommer nya politiska reformer likt förbannat konstrueras fel, med hål och brister som i framtiden måste lagas.
Är det för mycket begärt att vi väljare, vars pengar gång på gång slösas bort på klena bristfälliga system, åtminstone aldrig mer ska behöva höra en politiker säga ”vi har varit naiva” igen?
Rebecca Weidmo Uvell
Högerdebattör och författare
