Tre veckor. Så länge fick min femtonårige son behålla sin moped. Sedan blev den stulen. Den stod parkerad vid cykelstället utanför vår port, i ett av stadens lugnare områden.
Det var ingen lyxig moppe. Ingen dyrgrip. Det var en trettio år gammal Ciao.
Polisen bemödade sig såklart inte att titta igenom filmen från sin egen övervakningskamera tvärs över gatan. Ärendet lades ner direkt.
Mopeden var ordentligt låst, så det lär knappast ha varit någon amatör som snodde den. Ingen fyllegrej. Ingen pundare. Tjuven torde ha haft både rymlig transport och bärhjälp. Och hojen har inte dykt upp till försäljning på Blocket eller Facebook Market, så gissningsvis är den på väg utomlands.
Jag har naturligtvis inga som helst belägg för spekulationerna, men eftersom stadsdelen sedan i våras plågas just av en utländsk liga, så går mina misstankar dit. Gänget har bosatt sig på en parkering precis vid stadens utkant. Ett halvdussin lätta lastbilar med rumänska, bulgariska och ukrainska registreringsskyltar fungerar som sovplats på nätterna och insamlingsfordon på dagarna.
I kvällningen lagar sällskapet middag över öppen eld – som ved används stulna lastpallar – vid grillplatsen i parkleken intill. I gryningen placeras kvinnorna ut som tiggare utanför livsmedelsbutiker och returstationer. Männen åker runt i de lätta lastbilarna och samlar in gods.
Parkeringen tillhör kommunen. Men klagar man på bosättningen hos kommunen hänvisas man till det kommunala fastighetsbolaget, som tar ett mycket måttligt ansvar.
Under en period förra året lyckades vi grannar övertala fastighetsbolaget att montera en grind på infarten. Lösningen fungerade ett halvår. Men nu är grinden riven, och de lätta lastbilarna tillbaka.
Ordningsmakten har valt att inte agera.
En rad lagrum skulle kunna vara tillämpliga, om nu inte småstölderna vore skäl nog. Exempelvis råder campingförbud i hela kommunen. Men kommunen anser tvärtom att problemet är en variant av social utslagning, och har istället en särskild enhet för “stöd till utsatta EU-medborgare”.
Polisen har framgångsrikt bekämpat utländska stöldligor de senaste åren (se min kolumn “Släng ut 400 bovar, förhindra 80 000 brott” från den 26/2). Men inför den här sortens utländska gäng tvekar man. Brottsförebyggande rådets nya analys “Myndigheternas arbete mot gränsöverskridande stölder” visar dock att det finns en del att göra.
Brå poängterar att det går att agera. Ligorna har annars länge opererat i skydd av EU:s fria rörlighet. EES-medborgare och deras familjemedlemmar kan enligt EU-rätten enbart avvisas med hänsyn till ”allmän ordning och säkerhet”, konstaterar Brå. Det finns dock ett visst utrymme att utifrån nationella behov bestämma vad hänsynen till allmän ordning och säkerhet innebär.
För att kunna avvisa EES-medborgare krävs det att personens eget beteende “utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse”, vilket kan verka svåruppnåeligt. Men Högsta domstolen har faktiskt slagit fast att skydd av äganderätten är ett grundläggande samhällsintresse och att stöldbrottslighet innefattar ett angrepp mot äganderätten. “Det är en av få grunder på vilken EES-medborgare och deras familjemedlemmar kan av- och utvisas, trots att de omfattas av den fria rörligheten”, skriver Brå.
Således finns det stor anledning att anmäla, utreda och lagföra de småtjuverier som tidigare har ansetts poänglösa att hantera. I förlängningen kan det avgöra huruvida en utländsk liga kan avvisas eller inte.
I framtiden kanske till och med en mopedstöld kan anses värd att klara upp. Jag vet en femtonåring som skulle bli glad.
Per Gudmundson är redaktionschef för 100%.
