Allmänna arvsfonden har varit omdebatterad i många år. I april 2006 skrev jag på min sajt om det här systemet att hantera avlidnas kvarlåtenskap när de saknar lagliga arvingar: ”Har Allmänna Arvsfonden alltid varit politiskt styrd? Jag har för mig att den inte har varit det och undrar varför den är det nu och hur det gick till att regeringen tog över hela den jättelika fonden och började ange politiska riktlinjer för hur medlen som flutit/flyter in där ska användas…”
Det är nästan 20 år sedan. Trots återkommande och omfattande kritik har inga större förändringar genomförts. Men i år har Allmänna arvsfonden granskats av Riksrevisionen.
Den 5 mars 2024 publicerades den granskande rapporten Allmänna arvsfonden – pengar som söker mening. Efter decennier av kritik kom Riksrevisionen fram till det som också blev slutsatsen av granskningen: ”Allmänna arvsfonden bör avvecklas”. I pressmeddelandet konstateras bland annat följande:
”Granskningen visar dessutom att risken är stor för att fondens pengar hamnar i händerna på oseriösa eller kriminella aktörer. Säpo och Polismyndigheten har på uppdrag av Riksrevisionen gjort slagningar i register och underrättelsesystem. Slagningarna visar att ekonomisk, organiserad och demokratihotande brottslighet har förekommit, utreds eller misstänks hos personer i organisationer som får pengar för att driva arvsfondsprojekt.
Personer och organisationer bakom de bidragsfinansierade projekten är dessutom kraftigt överrepresenterade i Finanspolisens register över misstänkt penningtvätt. Riksrevisionen har även sett tydliga indikationer på felaktigheter med anställningar och löner samt jävssituationer i flera arvsfondsprojekt.”
Riksrevisor Helena Lindberg konstaterar att fonden har finansierat många bra projekt men att de förhållanden som motiverade inrättandet av arvsfonden för hundra år sedan inte längre är aktuella och att: ”Regeringen bör ta fram ett nytt system som är mer robust mot missbruk och oegentligheter.”
Mycket tydligare och skarpare kan kritiken knappast bli. Särskilt inte som den också direkt följs av rekommendationer till regeringen om hur avvecklingen av fonden bör gå till, vilket framgår i granskningsrapporten. Det är verkligen inga småsummor det handlar om, som ska hanteras på ett ansvarsfullt och korrekt sätt. Under 2022 hade Allmänna arvsfonden intäkter på nästan 1,2 miljarder kronor och 780 miljoner kronor betalades ut i bidrag. Dess marknadsvärde var då 12,3 miljarder kronor.
Som en jämförelse kan nämnas hur man i grannlandet Finland hanterar arv efter personer som avlidit utan arvingar eller testamente på ett helt annat sätt än i Sverige.
Staten ärver den avlidnes egendom. Dödsbon som tillfaller staten hanteras av Statskontoret. Det är dock inte så att alla pengar och annan egendom stannar hos staten. Sambo, pojkvän/flickvän men också en avlägsen släkting, vän eller granne som haft en särskilt nära relation med den avlidne och exempelvis hjälpt denne, kan ansöka om arvet eller del av det.
Även kommuner, där till exempel en fastighet som tillhört en avliden person utan arvingar är belägen, kan ansöka om arv.
Alla ovanstående kan således ansöka om arv efter en avliden person vars egendom tillfallit staten för att han inte haft lagliga arvingar och inte upprättat testamente. Det som blir kvar går in i den statliga verksamheten och kommer då hela samhället tillgodo.
År 2023 behöll staten 14,50 miljoner euro, hela 24,60 miljoner euro överläts till de avlidnas hemkommuner att användas för sociala ändamål och 1,40 miljoner euro gick till privatpersoner.
När man nu i Sverige, efter decenniers otillfredsställande hantering av avlidnas efterlämnade arv, helt enkelt måste förändra systemet så gäller det att intresserat och seriöst ta del av andra länders system på det här området. Att titta på de nordiska ländernas lösningar är tämligen självklart, men också andra EU-länders hantering på det här området är av intresse. Att en förändring av systemet äntligen sker är nödvändigt.
Merit Wager
