Om inte högern skärper till sig genast kommer Socialdemokraterna att vinna 2026 och ställa till med nytt kaos. Moderaterna måste våga trampa på tår.
De rödgröna dominerade i Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning som kom förra veckan. Oppositionen samlar nu 55,3 procent av väljarstödet, medan regeringen och Sverigedemokraterna bara får 42,5.
Tyvärr verkar statsministerns parti inte ta detta hot på allvar.
Visst kan mycket hända fram till valet, men det skiljer hela 13 procentenheter mellan blocken, och om Moderaterna bara gör som man har gjort kommer det att bli som det varit.
I det här svåra läget borde ledningen gå in i krisläge, men de tycks ha hybris och vara helt oförstående över hur allvarligt läget är.
Ulf Kristersson (M) kommenterade SCB-siffrorna med: ”Det är lätt att sitta i opposition” och skröt: ”Vi är den starkaste svenska regeringen vi har haft på tio år”.
Moderaternas partisekreterare Karin Enström sa till Ekot: ”Jag ser det mer som ett stämningsläge. Vi har en orolig omvärld. Krig i närområde. En återhämtning i ekonomin som inte riktigt tar sig.” Även biträdande partisekreteraren Martin Borgs (M) menade att SCB-mätningen säger mer om stämningsläget i landet.
Det vill säga: Vårt parti har absolut inte gjort något fel. Vi behöver inte ändra oss. Det är väljarna och världen som det är fel på.
En sådan självgod attityd är farlig.
Från partisekreteraren har det dessutom kommit diverse fjantiga utspel som signalerar usel självkänsla.
För några veckor sedan krävde Karin Enström att partiledare Magdalena Andersson (S) skulle avgå efter lotteriskandalen. Sen kom en pressträff för att varna för S politik.
Aftonbladet pratade nyligen med centralt placerade källor i M. En sa: ”Det finns ingen krisinsikt hos Ulf och ingen strategi för att vända det här”. En annan källa sa: ”Ulf Kristersson erkänner inte ens att vi har problem. Han agerar nonchalant och överlägset när folk påtalar det.” Någon vittnade: ”I Ulfs värld har väljarna inte insett hur bra han är.”
I stället för att agera defensivt mot oppositionen borde högern leda. Sedan regeringen tog över har fokus legat på att städa upp efter de rödgrönas misslyckanden, men nu måste man vidare och presentera en vision, en dröm. Högern behöver visa självförtroende och med ett stort leende berätta vilket Sverige de vill bygga. Väljarna vill veta vad högerpartierna vill – inte bara vad de inte vill.
Även kommunpolitikern Hanif Bali (M) har klagat på bristen på långtgående visioner inom M. Partiet har enligt Bali ”slutat med den intellektuella utvecklingen”.
Detta bemötte Borgs med att trycka ner Bali med en passivt aggressiv kommentar om att: ”Den som säger att vi saknar en vision har inte varit på Sverigemöte på länge. Eller så sov man eller fipplade med mobilen”.
Om kritik tas emot med ett offentligt hånskratt är partiet i fara och personer måste bytas ut.
Det går inte bra för M! S är lika stort som MD och SD ihop. I DN/Ipsos mätning över vilka partiledare som är bäst på olika områden toppade Magdalena Andersson (S). Ulf Kristersson (M) hamnade inte högst vad gäller något område. Andersson leder även i mätningar av vilken partiledare som har högst förtroende.
En stor utmaning är att S härmat högerns politik på viktiga områden. I väljarnas ögon kan det verka som att de båda blocken är lika bra, och då behöver högern skilja sig åt på andra sätt.
Socialdemokraterna är ute och desperatfiskar röster med höjda bidrag till dem som inte jobbar och nya bostäder i fina områden för dem som inte lyckats skapa egen försörjning. Daniel Suhonen slickade sig nöjt om munnen efter S-kongressen och sa att skrivningar från S inte varit så röda på 30–40 år.
Sanningen är att många inte röstar ideologiskt och avskräcks inte av ”vänstervåg”. I alla fall inte om en sådan ger dem själva mer i plånboken är det okej.
Hur svarar M på det med annat än en varning?
Nu behöver partiet våga ta modiga steg. Presentera en attraktiv vision. Finn hjärtat och själen. Kör på med entusiasm.
Och byt ut partisekreterarna.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör på Hjärtat till Höger
