Gambia är näst på tur i uppföljningen av EU slöseri. Där har EU fått för sig att finansiera wrestling, alltså brottning, för omkring 500 000 euro, motsvarande drygt fem miljoner kronor. En egendomlig satsning kan man tycka, men än mer konstigt blir det när man får veta att den syftar till att stärka motståndskraften mot klimatförändringar.
Ja, frågan är hur Gambia blir bättre rustat för klimatförändringar av att EU betalar för brottning. Därför är det rimligt att fråga hur satsningen motiverades, vilka mätbara resultat den hade gett och om någon kostnadsnyttoanalys eller klimatkonsekvensbedömning hade gjorts innan pengarna beviljades.
Kommissionen själv förklarade att brottning är en kulturellt betydelsefull och populär sport i Gambia och därför användes för att nå lokalbefolkningen med information om klimatanpassning och miljö. Med andra ord ska svenska och europeiska skattebetalare finansiera brottningsarenor i Gambia för att människor där ska kunna prata om klimatet. Oavsett hur klimatvänlig man är måste man fråga sig varför EU gör detta. Att en sport är populär i ett land är knappast ett tillräckligt skäl för att skicka dit våra skattepengar.
Det mest anmärkningsvärda är ändå vad kommissionen inte redovisar. Kommissionen har inte, såvitt jag kan se, presenterat några mätvärden som visar hur projektet faktiskt har förbättrat människors förmåga att hantera klimatrisker. Det framgår inte heller om någon kostnadsnyttoanalys eller klimatkonsekvensbedömning gjordes innan satsningen godkändes.
Kommissionen uppger visserligen att en slutrapport är under granskning. Jag har därför begärt att få se rapporten och den ekonomiska redovisningen. Men att det, tre år efter att projektet avslutades, saknas tydliga besked om resultaten väcker frågor om huruvida projektet uppnådde sina syften eller om det till och med saknades flera viktiga förutsättningar från första början.
I min tidigare krönika skrev jag om hur EU och medlemsländerna de senaste åren bidrar med ungefär 30 miljarder euro om året, cirka 330 miljarder kronor, på offentlig klimatfinansiering till utvecklingsländer. En studie av cirka 185 miljarder dollar i bistånd märkt för utsläppsminskning fann inget tydligt samband mellan mer sådant bistånd och lägre utsläpp i förhållande till ekonomins storlek. Ändå vill exempelvis svenska EU-parlamentariker från S, C och MP öka den här typen av bistånd.
Med det sagt så handlar Gambiaprojektet om klimatanpassning, vilket såklart måste bedömas på andra grunder än utsläppsminskning. Men även där måste man visa vad pengarna åstadkommit.
Dock är den centrala frågan här varför svenska skattebetalare ens ska bekosta lokala idrottsanläggningar i utvecklingsländer. Om det räcker att inkludera orden klimat och motståndskraft för att öppna EU plånbok finns snart ingen gräns för vad vi förväntas betala.
Och det blir än mer omotiverat med alla protester som sker runt om på kontinenten just nu mot framför allt höga levnadskostnader. Att finansiera wrestling i Gambia är därför knappast rätt prioritering i det här läget.
Filip Linnert
