Socialdemokraterna vill eliminera alla utsatta områden. En lovvärd politisk ambition såklart, men tillvägagångssättet väcker förvånansvärt lite kritik. Sossarna har nämligen fortfarande inte gett upp hoppet om sitt sociala ingenjörsexperiment med tvångsförflyttningar. De vill med andra ord bestämma var du och andra svenska medborgare ska bo och gå i skolan genom tvång.
På socialdemokraternas partikongress i Göteborg förklarade Magdalena Andersson i sitt linjetal att segregationen ska brytas ”med full kraft” för att på så sätt ”rycka upp gängkriminaliteten med rötterna”. I praktiken handlar det om att neka vissa grupper rätten att bosätta sig i områden där deras närvaro anses ”förstärka utanförskapet” och istället styra dem till välmående stadsdelar genom att bygga hyresrätter med förtur och svagare försörjningskrav.
Att liknande integrationsförsök redan har genomförts med katastrofala resultat tycks ha gått Socialdemokraterna förbi. År 2007 bussades elever från ett segregerat område i Malmö till Limhamn. Trots att skolan i Limhamn var väletablerad och socioekonomiskt stark blev resultatet en massflykt av svenskfödda elever och en tydlig försämring av skolmiljön. Integrationen uteblev. Istället för att skapa samhörighet skapade experimentet alienation och misstro. På samma sätt misslyckades försöket i Nyköping 2014, där fyra högstadieskolor slogs ihop till en gemensam skola. Trots att syftet var att uppnå en rättvis elevsammansättning valde 400 elever att lämna skolan efter bara ett år.
Det är detta mönster som nu återupprepas. När Karin Wanngård, S-borgarråd i Stockholm, föreslog att man ska bygga flerfamiljshus nära villor och fler radhus nära hyresområden, var det inte bara ett byggförslag. Det var ett tydligt exempel på hur politiken syftar till att detaljstyra människors liv för att uppnå ideologiska mål.
Det som är särskilt oroväckande är att man ignorerar den evidens som pekar på att tvångsblandning inte bara är ineffektiv, utan ofta direkt kontraproduktiv. En studie från Malmö visar att blandade bostadskvarter, där högutbildade medelklassfamiljer samsas med nyanlända eller bidragstagare, inte leder till ökad gemenskap utan snarare till konflikter, otrygghet och utflyttning. Människor vill inte att deras barn ska växa upp i närheten av sociala problem, våld eller drogmissbruk, oavsett hur ideologiskt engagerade de är. Integration kan inte kommenderas fram genom beslut i stadshuset, och det är naivt att tro att närhet i boendet automatiskt leder till förståelse eller sammanhållning.
Att då, på fullt allvar, överväga och föreslå att styra barn från exempelvis Kungsholmen till skolor i Husby eller Skärholmen för att ”ta bort” utsatta områden är både ett ingrepp i den personliga friheten och ett totalt verklighetsfrånvänt beslut. Det är inte förenligt med ett demokratiskt samhälle att medborgare fråntas rätten att själva välja bostadsort eller skola för sina barn – i ett syfte som ändå inte kommer att fungera.
Det är nästan imponerande hur vänstern alltid lyckas straffa svenska medborgare för både omvärldshändelser och sina egna misslyckade politiska projekt. Och om Socialdemokraterna vill skapa riktig integration, bör de börja med att ta ansvar för den politik som skapat parallellsamhällen och bidragsberoende. Det är där förändringen måste börja. Inte med kartor, kvotsystem och förflyttningar som påminner mer om planekonomiska experiment än om respekt för människors val och värdighet.
Filip Linnert
högerkonservativ debattör
