Man kan nästan tro att det var flera decennier sedan vi hade en valrörelse där en gammal judisk dag, själv överleverare från Förintelsen som barn, dominerade det mediala landskapet, givet hur tyst det är.
När varje socialdemokrat, vänsterpartist, miljöpartist och centerpartist passade på att prata så fort de kunde om judarna rättigheter, om antisemitismen och det nu stundande nya Sverige, fullt med stöveltramp och Herr Flick.
Men det var bara åtta respektive fyra år sedan. Det är lätt att glömma att den stackars tanten även efter sin död skamlöst utnyttjades av socialisterna som klubba i valrörelsen.
Hela upprinnelsen till varför det blev så var att Hedi Fried och dåvarande oppositionsledaren Ulf Kristersson möttes, när DN var med, i ett led då hon träffade många politiker. Sedan fulklippte DN detta möte till att Kristersson lovad på heder och samvete att aldrig någonsin i hela livet prata eller samarbeta med Sverigedemokraterna.
När SvD sedermera gjorde en intervju med henne dementerade hon att hon sagt detta men bollen var redan i gungning och något vi vet om vänstern är att sanningen verkligen aldrig stoppat dem från att skrika ut lögner.
Redan då visste såklart alla att det parti som är mest hotfullt och skadligt för judar är före detta kommunisterna men som vanligt var debatten skev och märklig. Alla skulle låtsas som om SD hotade judarna.
Att vi importerat antisemitism med den enorma migrationen från Mellanöstern och Somalia och att det är skälet varför judarna tvingas från Malmö, säkerheten höjts enorm för synagogor och judiska skolor och att hatet sket så öppet pratas det alldeles för lite om. Det är och har alltid varit vänstern i ohelig allians med verkliga nazister som utgjort det stora hotet mot judarna.
I Sverige flockas judehatande människor med rötter i Mellanöstern framför allt i Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.
Det är skönt att det plåstret nu är avrivet men det är smärtsamt tydligt att Vänsterpartiet ändå gynnas av de olika reglerna vi i högern luttrade bara tvingas acceptera. 40 personer har sedan 2018 försvunnit ur Vänsterpartiet på grund av extrema åsikter, framför allt antisemitiska, varav majoriteten senaste två åren.
Inte mindre än fem toppnamn har uteslutits på grund av judehatet de förmedlat. Två i riksdagen, och tre lokala toppnamn varav en var gruppledaren i Göteborg. För varje val som går har just Vänsterpartiet fler och fler utomeuropeiska både företrädare och väljare och i det här valet beräknas över 23 % av väljarna rösta just på Vänsterpartiet.
Skälet är deras utpräglade pro-Palestinska åsikter och givetvis, det institutionaliserade judehatet som trots Dadgostars försäkran, tillåts froda. Det är nämligen bara tills media kritiserar man gör något. Givetvis vet hon mycket väl om allt detta, men så länge ingen öppet kritiserar och väljarna nås av informationen är det inget dåligt. Tvärtom, judehatet i Vänsterpartiet drar en massa viktiga väljare från gruppen muslimer.
Expressen har enligt uppgift en lista på 100 personer som alla uttryckt samma slags judehat och extrema åsikter men Dadgostar är tyst. Hon har inte en gång efterfrågat listan eller försökt förekomma granskningen, vilket tyvärr är det bästa beviset på att det inte är extremismen i sig hon fördömer utan att hennes parti blir tagna på barn gärning.
Hedi Fried hade givetvis vänt sig i sin grav om hon såg hur hennes namn för missbrukades och nu med fasa tvingas konstatera att rena antisemiter, som inte ens skäms, snart kommer vara representerade i landets regering.
Vi är fler som kommer skämmas över Sverige om det blir verklighet.
Rebecca Weidmo Uvell
