Detta är en svår text att skriva, där jag får försöka åka slalom mellan fallgroparna. Det jag vill berätta om är en moralistisk och oförlåtande ton som dyker upp i helt sekulära sammanhang, exempelvis på Dagens Nyheters ledarsida. Men i botten – menar jag – är detta i verkligheten den sämsta formen av religiöst färgat fördömande.
Det är inte detta som det är svårt att tala om. Det är exemplet jag valt för att visa på denna ton. Det handlar nämligen om män som köper sex. Och jag vet, efter många års skrivande, att det alltid finns folk som missförstår inte bara budskapet, utan också det jag vill säga om just prostitution. Folk som vill missförstå – och sådana finns, tro mig! – kommer att tolka det så att jag försvarar torskarna. Vilket jag inte gör och inte heller tänker göra.
För ett antal år sedan dök fördömande inlägg om en god vän till mig upp i sociala medier. Han hade haffats i samband med ett besök hos en prostituerad kvinna. Jag kontaktade vännen och uttryckte mitt stöd i en svår situation. De som i stället hängt ut den gemensamme vännen i offentligheten för allmänhetens spottloskor tog jag bort som vänner på Facebook.
En av dessa borttagna vänner hörde av sig och frågade om jag stödde prostitution och ansåg att det var rätt av den gemensamme vännen att köpa sex. ”Givetvis inte” svarade jag. Den borttagne frågade: ”Men varför tog du då bort mig som vän?”. ”Därför att du offentligt förödmjukade honom i en stund då han i stället behöver sina vänners stöd” sa jag. ”Du stödjer alltså att han köper sex?” ”Nej jag stödjer en medmänniska i en svår stund, oavsett hans felsteg”.
Denna skillnad kunde den tidigare vännen inte förstå. Han fortsatte med att fråga om hur jag ser på att köpa sex, om jag anser att man får göra det eller inte. Jag svarade att jag själv lever efter judendomens regler och varit min hustru trogen i snart fyrtio år, men det hör inte hit, eftersom detta inte handlar om mig, utan om vår vän som jag inte ställer samma krav på som på mig själv.
Det finns liksom ingen anledning att fördöma sina medmänniskor om man inte samtidigt tar hänsyn till något vi alla vet, men sällan pratar om, trots vår tids öppenhet i sexuella frågor, nämligen att den sexuella driften är mycket stark och regelbundet frestar oss med sådant vi, om vi enbart tänkte rationellt, inte skulle göra.
Sveriges nöjesvärlds ständige enfant terrible Johnny Bode spelade mot slutet av sitt obeskrivliga liv in den nu kultförklarade skivan ”Bordellmammas visor”, där en av sångerna har titeln ”Det är så underbart att alltid vara kåt”. Men det är också omöjligt att alltid vara kåt och det gäller givetvis en prostituerad kvinna som ligger med en mängd män varje dag. Tanken på att ligga med någon som uppenbart inte har något annat än en eventuellt spelad entusiasm över det räcker för min del för att inte känna den minsta dragning åt att köpa sex. Men just därför; vem är jag att döma dem som inte har det så lätt?
Om människor begår fel när det gäller den kanske starkaste driften vi har bör man vara försiktig med fördömandena. Man kan anse att det är helt fel att köpa sex och ändå ha förbarmande för de människor som gör det.
Detta verkar också vara Dagens Nyheters ledarskribent Lisa Magnussons uppfattning. Men ändå kan hon inte låta bli att på en stort uppslagen artikel i söndagens DN påminna om Paolo Robertos nu fem år gamla försyndelser. Det var den 14 maj 2020 som han greps i samband med ett sexköp på Östermalm i Stockholm.
Omedelbart avskedade TV4 honom som programledare. Livsmedelsföretaget Paolo, som han var förgrundsfigur för, köpte ut honom för 126 kronor. Restaurangkedjan Pane Fresco, som han drev, avslutade samarbetet omedelbart. Konferenshotellet Körunda, som han var delägare i och satt i styrelsen för, avslutade allt samarbete. Radiokanalen RixFM avbröt allt samarbete. Byggföretaget K-Rauta, som han var posterboy för, tog omedelbart bort de affischerna och avbröt allt samarbete.
Roberto grät ut i medierna, bland annat för Jenny Strömstedt på tidigare arbetsplatsen TV4 och fördömde sig själv. Kvinnan som prostituerat sig var förmodligen ”dittvingad” sa han och beskrev sin egen handling som ”det absolut smutsigaste, absolut vidrigaste man kan göra egentligen”.
Men sen tog han sig samman och några dagar senare la han upp en bild på Instagram och skrev att han fick försöka ”plocka ihop bitarna av ett krossat liv”. Hans krossade liv, inte hennes, påpekar Lisa Magnusson. Det är givetvis sant. Lika sant är detta, som Magnusson skriver: ”Och visst måste det finnas försoning. Men det kräver ju att man först inser vad man gjort. Att man faktiskt ångrar sig.” Det menar Magnusson att han inte gjort, att han ångrat sin ånger.
Hon har helt rätt i detta, men hon kräver inte bara ånger och insikt, utan uppenbarligen att Roberto i resten av sitt liv ska offentligt späka sig och aldrig få en come back. Det är en moralistisk inställning, inte olik en prussiluskas. Den i alla andra frågor så liberala skribenten på den i alla andra frågor så liberala tidningen är moraliskt fördömande i just den fråga där människor är som allra svagast. I just den fråga där förbarmande, förlåtelse och försoning faktiskt är det mänskligaste man kan göra – också mot förövare.
I de flesta andra frågor ställer sig gärna människor med den inställningen på förövarnas sida. Man måste förstå det de gått igenom och absolut inte ta i med hårdhandskarna. Men när det gäller sex är de fördömande. Inte olikt gamla tiders moralpredikanter. Den enda skillnaden är att dagens moralpredikanter klär sig annorlunda än gamla tiders svartrockar.
Dan Korn
Skribent och författare
