”Grunden för vår samhällsidé är att vi är ett samhälle med självständiga och ansvarstagande individer som står fria från alla former av kollektiv som kan tänkas konkurrera med den form av stat som Sverige är.” Så skriver Bo Wennström i sin nya bok ”Att vända bort blicken – om underminering, dess filosofi, politik och praktik” (Jure förlag 2025) Wennström är professor emeritus i rättsvetenskap vid Uppsala universitet.
Wennströms ord om konkurrens med ”den form av stat som Sverige är” snurrade i mitt huvud när jag den 16 juni följde pressträffen då finansminister Elisabeth Svantesson tog emot Skatteverkets senaste beräkning av hur många och vilka människor som bor i Sverige. Det känns som om den form av stat som Sverige är steg för steg håller på att konkurrera ut sig själv. Folkbokföringen har misskötts å det grövsta alltsedan staten genom Skatteverket tog över ansvaret från Svenska kyrkan i början av 1990-talet.
Det har gått oroväckande fort att rasera ett av världens äldsta och bäst fungerande folkbokföringsmodell. Det som byggts upp sedan slutet av 1600-talet tog ett par decennier att förstöra.
Det är svårt för en lekman att säga vad som har utgjort de främsta verktygen eländet som staten självplågat sig och sina medborgare med. En gissning som jag bedömer vara tämligen kvalificerad är att det allra mest kaosskapande som genomförts är statens flykt från en fungerande och realistisk invandringspolitik. Dels övergav man asylrätten som grund för beviljande av uppehållstillstånd. Vilket innebar att mängder av människor utan asylskäl fick rätt att flytta in i en av världens mest generösa välfärdsstater där förmånerna börjar ticka ut direkt så fort bosättningen är ett faktum. Dels försvann alla former av vettig arbetskraftsinvandring. Trots en stadigt ökad arbetslöshet bland de invandrare som redan kommit så uppmuntrades import av arbetskraft även för många mycket enkla och kvalificerade yrken. Samtidigt hoppade staten av från välfärdsstatsinvandringens fundament – att människor på allvar kan styrka sin identitet – och man beslutade även om att människor som befinner sig illegalt i Sverige ändå ska ha rätt till skolgång, sjukvård och även, i vissa kommuner, rätt till socialbidrag. Staten har kort sagt sett till att underlätta etableringen av en skuggsamhälle som på många områden tämligen kraftfullt konkurrerar med den stat som Sverige borde vara.
Enligt Skatteverkets bedömningar och beräkningar vistas mellan 110 000 och 185 000 personer i det svenska skuggsamhället. Ett redskap som underlättat för tillväxten i det konkurrerande skuggsamhället är de så kallade samordningsnumren.
Henrik Sjögren på nyhetsmagasinet Fokus berättar i en bred och upplysande artikel om dessa nummer som från början var tänkta att underlätta administrationen för personer som vistas tillfälligt i Sverige och som därför inte ska folkbokföras här. De kan handla om sådana som arbetar här en period, studerar eller har kortvariga uppdrag. Numret används också av myndigheter som behöver identifiera individer som saknar personnummer.
Sjögren skriver: ”I praktiken har samordningsnumren skapat en av de största luckorna i statens kontrollsystem. Samordningsnummer har delats ut i stor skala utan tillräcklig identitetskontroll och i många fall har ingen haft koll på om personen ens är kvar i Sverige. Enligt Skatteverkets uppdragsledare Anders Klaar fanns över 1,1 miljoner samordningsnummer 2023. Av dem var 481 000 aktiva – men bara 42 000 var styrkta, det vill säga att myndigheten säkert vet vem personen är.” (18/6 2025)
Förfallet i folkbokföringen är en av flera tunga minusposter som vi har att leva med i efterdyningen av den genomgripande liberala tidsanda som tog över i stora delar av västvärlden runt 1990 då Sovjetdiktaturen föll ihop och murar rasade på det kalla krigets slagfält. Det var en på många sätt befriande och för mänskligheten positiv liberal våg som sköljde över vår planet. Frihandel och ekonomiskpolitiska samarbeten som EU växte snabbt och berikande. Fler människor och fler länder fick känna av friheter och möjligheter som de under lång tid – i flera fall alltid – varit förvägrade.
Som så ofta pågick den liberala eran lite för länge. Frågor om kontroll och ordning och reda sopades undan. Insikterna bleknade om att det inte bara var goda krafter som tog för sig av friheterna. Sedan flera år tillbaka lever vi i en konservativt präglad samtid. Steg för steg begränsas den fria konkurrensen om vad Sverige ska vara för ett slags land och samhälle. Skuggorna från kriminella, bedrägliga och förljugna samhällskretsar trycks tillbaka. Det kommer inte att bli lätt för våra grundläggande samhällsidéer att svinga sig tillbaka till förarsätet. Men det kan gå.
Widar Andersson
Krönikör/Skribent
